I vår antar riksdagen den kommande infrastrukturplanen. Inför framtagandet av den nya planen, så uppdrog regeringen till Trafikverket att ta fram ett inriktningsunderlag som ska utgöra en vägledning inför arbetet. I uppdraget pekade regeringen på att Norrbotniabanan utgör en del av Januariavtalet, och att planeringen för att bygga hela järnvägen ska intensifieras.
Trafikverket ger en dyster bild i inriktningsunderlaget. De anser att med de ekonomiska ramar som finns, bör medlen istället prioriteras för underhåll av befintligt vägnät och järnvägar. De vill skjuta på färdigställandet av den första delen av Norrbotniabanan, inget nämns gällande sträckan mellan Skellefteå och Luleå, som fortfarande saknar finansiering. Det Trafikverket påstår är att befolkningsunderlaget i norra Sverige kommer minska och att det kommer att öka i södra Sverige.
För oss är det självklart att om man har en reell ambition av att hela Sverige, inte bara ska vara en plats möjlig att leva på och växa upp i, utan också ges likvärdiga förutsättningar, så måste vi bryta den ordning där de stora städernas intressen konstant ges företräde. Att vi, precis som i många andra delar av Sverige, ska ha rätt att kunna färdas på ett hållbart och rimligt sätt, borde vara ett argument som i sig är tillräckligt för att Norrbotniabanan ges högsta prioritet.
Vad vi lärt oss är att det aldrig kommer att vara ett tillräckligt argument. Därför vill vi peka på en annan verklighet än den som Trafikverket ger. Några av de absolut största satsningarna inom industrin sker i Norra Sverige. Exempelvis satsar LKAB 400 miljarder på fossilfri järnmalmsproduktion, och i Skellefteå så byggs Europas största batterifabrik. Båda två är, nödvändiga för omställningen till ett fossilfritt samhälle. Att person- och godstransporter flyttas från väg till tåg är en nödvändighet om vi ska lyckas få ner utsläppen inom transportsektorn. Upprustning av befintliga trafiksträckor kan därför inte ställas mot framtida nödvändiga investeringar.
Om Trafikverkets bedömning är att det inte går att underhålla både befintligt vägnät och investera i Norrbotniabanan med nuvarande ramar, så förväntar vi oss att regeringen tillskjuter mer medel för att säkra Norrbotniabanan. Att man i den kommande infrastrukturplanen presenterar en säkrad finansiering för färdigställandet av hela sträckan fram till Luleå. Slutligen förväntar vi oss att arbetet skyndas på för att realisera omställningen till ett fossilfritt samhälle och skapa förutsättningar för att hela Sverige ska leva.