Även om året är 2017 är vi en klar majoritet av kvinnor som arbetar inom yrket och även om vi haft rösträtt sedan 1919 (alltså i snart 100 år) och är en yrkeskategori som verkligen behövs tycks vi ändå ses som något vår arbetsgivare hittat i en trasig kvarglömtlåda som är på väg i soptunnan inför sommarstängningen.
.
Just vår grupp får i dagarna vår fjärde chef på 10 månader, någon vi förväntar oss kommer att behöva en tid för att sätta sig in i våra utmaningar och problem för att kunna hjälpa oss till en bättre arbetsmiljö och ett bättre arbetsklimat.
Vikarierna som vi introducerade i vintras är spårlöst försvunna, sjuknärvaron är hög och övertidstimmarna lägger sig på hög för många av oss. Vi lastas med mer och mer administrativa uppgifter som vi inte har tid att utföra och vi vet inte vad kafferast är.
.
Året är 2017 och först i år har vi fått se våra kommande arbetskläder. Detta trots att vi dagligen utsätts för smitta och besöker personer som är extra känsliga för våra bakterier, detta trots att vi så långt kan komma ihåg har hygien- regler och rutiner som ska följas.
.
Eftersom att vi arbetar i hemtjänsten betyder det att vi inte alltid har tak över våra huvuden, vi rör oss inte i varma lokaler utan kan under en arbetsdag få uthärda en och annan snöstorm, regnskur, frost och kyla, något som vår arbetsgivare inte tar hänsyn till.
Våra blivande arbetskläder består av en likadan uppsättning för samtlig personal inom yrket, en kortärmad tunn bommulstunika och tunna bomullsbyxor. Varken skor, jacka eller någon form av överdragsbyxa finns att tillgå, ej heller handskar eller mössa.
.
Vi ska väl inte klaga? Nu får vi ju äntligen arbetskläder. Helt klart ett steg i rätt riktning även om det kan upplevas som en stor smula ogenomtänkt.
Omklädningsrum har vi inte heller att tillgå, ej heller någonstans att förvara våra privata kläder efter att vi bytt om till våra supermoderna arbetskläder. Ska det verkligen få vara så år 2017? Om än vi är mestadels kvinnor?
.
Kommer vi med tankar, synpunkter eller förslag för att förbättra organisationen får vi ofta höra ”du kanske ska söka dig någon annanstans”. Som att vi inte vore något värt men när det behövs vikarier förväntas vi få folk att intressera sig för att arbeta hos oss.
Många av oss börjar tappa stinget, vi börjar fundera på vad vi skulle kunna tänka oss att jobba med istället. Inte för att vi har fel jobb, inte för att vi vill byta jobb eller inte vill jobba med det vi gör. Vi trivs nog i grunden rätt bra med våra jobb, men vi upplever att vi blir förbisedda och saknar värde hos vår arbetsgivare.
.
Slutligen en hälsning och ett gott råd på vägen till er som läser till undersköterskor.
Sök er till arbetsgivare som värdesätter er.
Ställ krav! Ni utbildar er till något bra, tillåt er att vara bra. Köp inte låga löner och dåliga arbetsförhållanden.