Replik
Jag läser en insändare som kommenterar ledarskribenten Britta Flinkfeldts ledarkrönika "Faran av att omge sig med ja-sägare". Insändarskribenten Kerstin Hofgren skriver: "Britta Flinkfedlts senaste krönika "Faran av att omge sig med ja-sägare" gjorde mig lite förvånad. Eller faktiskt inte. Utan jag tänkte så här, med kärlek i mitt hjärta; “hon vet inte bättre. Hon bor i inlandet, socialdemokrat med sin egen världsbild baserad på livet i Arjeplog”.
Har vi fått en Anna Kinberg Batra i Piteå? Batra tyckte Stockholmare var intelligentare än lantisar, och här ser jag en för mig obekant Piteåbo (tror jag i alla fall) uttrycka sig om skillnaden mellan inlandsbor och, vad jag förmodar, kustbor.
Vidare i insändaren: "Vi som har andra åsikter än de accepterade har fått uppleva såväl minskade uppdrag, som att bli uppsagda från jobb, som att bli kallade “rasist, fascist, nazist”, bara för att vi ifrågasatt huruvida en viss ideologi/religion som anser att religion ska stå över demokratiska värderingar verkligen ska fungera som ett rättesnöre för en antirasistisk, antifascistisk rörelse som socialdemokratiska partiet säger sig vara?"
Jag undrar:
- Vilka fakta grundar det sig på?
- Hur många har blivit uppsagda från sina jobb på grund av det skribenten påstår? Eller tappat uppdrag? Kan det vara så att det beror på andra orsaker som inte är lika roliga att förklara för omgivningen? Jag vet inte.
- Är det bara en religion som ska diskuteras?
De samtal jag har med politiskt intresserade och aktiva politiker, inte bara sossar, stämmer inte heller med insändarskribentens. De jag möter tycker att demokratiska värderingar ska stå över religion.
Politiker vill ha makt, oavsett parti. Annars skulle de inte vilja vara politiker, det är det politik går ut på. Just i denna insändare verkar det bara vara Socialdemokrater som är måltavla, men det kanske är huvudbudskapet.
Det finns mycket mer jag skulle kunna bemöta, men jag stannar där.
Politiskt obunden demokratiförkämpe