Läste en debattartikel skriven av två kvinnliga gökar från tankesmedjan Timbro som ansåg att man skulle halvera föräldraförsäkringen för att lösa bristen på lärare och sjuksköterskor som istället för att vara hemma med sina barn skulle jobba.
Tillhör man tankesmedjan Timbro är det självfallet helt ok att sätta in barn på dagis vid 7-8 månaders ålder.
Jag tycker faktiskt är man skulle utöka föräldraförsäkringen så att man skulle kunna få vara hemma längre med sina barn. Istället kunde man ta och skrota jobbskattebidragen och använda pengarna i välfärden istället för att de nu främst hamnar i de rika och besuttnas fickor.
För är det verkligen så att en större skillnad i nettoinkomst mellan a-kassa och ett låglönejobb gör att de arbetslösa lägger manken till? Eller är arbetslösa bara lata och vill leva på bidrag? Eller kan det vara så att arbetsköparnas behov inte stämmer överens med de arbetslösas kompetens ?
Ett mycket vanligt argument för jobbskattebidragen är att de ökar hushållens köpkraft och skapar fler arbetstillfällen med ökad konsumtion.
Men nu är det ju faktiskt så att de ger mest till de som tjänar mest och eftersom de redan tjänar bra så blir det inte ökad konsumtion utan ökat sparande och avbetalning av skulder.
Nej bort med dessa förhatliga bidrag och premiera småbarnsföräldrar med ökad ledighet. Vi kan också öka marginalskatteuttaget för de som tjänar mest för de har råd.