På grund av kriget som Ryssland startade i Ukraina tvingades många ukrainska familjer lämna sina tidigare liv och leta efter en säker plats att bo. För många ukrainare har Sverige blivit en sådan plats.
I mer än ett år har ukrainare bott i landet under Massflyktsdirektivet och har ett samordningsnummer som gör att de kan arbeta, gå i skola, dagis, gymnastiksalar och betala skatt.
Men avsaknaden av personnummer begränsar avsevärt ukrainares möjligheter till utveckling och ett normalt liv i Sverige. Jag har därför startat ett upprop, en petition som hittills samlat över 3 000 underskrifter, med kravet att ukrainska flyktingar som lämnat sina hem på grund av kriget ska kunna känna stabilitet igen.
För att förstå den nuvarande situationen för ukrainska flyktingar med bara ett samordningsnummer, kommer några exempel:
- Det går inte att få första hands-kontrakt på bostäder. Utan personnummer är det i nästan alla kommuner omöjligt att stå i kö till en bostad.
- Det går inte att få sjukvård på den nivå som svenskar med personnummer får. För att hitta en optiker som skulle kunna kontrollera synen på ett barn med samordningsnummer måste man åka runt i hela Stockholmsområdet.
- Det går inte att hitta ett jobb. Utan ett personnummer är det praktiskt taget omöjligt att hitta ett jobb med karriärutveckling.
- Det går inte att använda bank-id, det är inte möjligt utan ett personnummer. De som bott länge i Sverige vet och förstår fördelarna med att kunna använda bank-id, det behövs nästan överallt för att betala räkningar, gå in på banken, boka tid hos läkare, fylla i dokument, och så vidare. Utan bank-id går det inte heller att handla på internet, köpa flygbiljett etc, eftersom det inte går att verifiera köpet.
- Det är inte möjligt att öppna ett bankkonto. Utan anställningskontrakt och utan personnummer vägrar nästan alla banker att öppna ett bankkonto.
- SFI-kurser är inte tillåtna för ukrainare i alla kommuner, trots att regeringen beslutat att anslå 100 miljoner kronor för att ukrainare ska lära sig svenska språket. Alla jobb, från städföretag till chefsbefattningar, kräver kunskaper i svenska språket (för vissa räcker engelska, men inte alla ukrainare talar detta språk). Och inte ens bara kunskaper i språket, utan bevis på att en person genomgått svenska språk- och samhällskunskapskurser i minst två år.
Och den här listan kan göras lång. Ännu en sak som svenska myndigheter behöver förändra är att ukrainska barn inte har skolplikt. Tänk bara vad resultatet blir om 10– 15 år. Hur ska dessa barn, som kommer att växa upp utan att kunna språket och det svenska samhället, kunna anpassa sig, få arbete och inte bli kriminella?
Vi ukrainare kämpar varje dag för demokratiska värderingar, jämlikhet, frihet, så vi anser att vi förtjänar att bli behandlade med värdighet, får möjligheten att leva, arbeta, studera och förbättra oss på lika villkor som andra. Varje gång vi får frågan "Vad är ditt personnummer?" eller ombeds att "öppna ditt bank-id" känner vi oss underlägsna andra, eftersom vi tvingas svara "Det har vi inte" och få höra avslagsorden ännu en gång.
Vi vill inte mycket, vi vill bara ha jämställdhet.