Att de flesta av oss när som helst, via en telefon med bank-id, kan köpa kläder, smink och elektronikprylar på avbetalning, är något som riskerar att bli ett problem för de som inte har koll på de ekonomiska begreppen. Saknas kunskaperna om vad effektiv ränta och ränta på ränta-effekten är för något, och hur snabbt lån och krediter kan växa – samt att det saknas förståelse för tanken bakom en budget och buffert – är det svårt att som ung vuxen lyckas flytta hemifrån och axla rollen som ekonomiansvarig åt sig själv.
Att vissa kan sitta med stora tillgångar på banken, medan andra i samma ålder känner sig ekonomiskt utsatta, är inget som ska bero på huruvida du har föräldrar som lärt dig privatekonomi eller inte – utan jag anser det vara skolans ansvar att ge oss likvärdiga förutsättningar i ämnet.
Att den största ökningen av ansökningar om skuldsanering hos kronofogden sker bland personer i åldersspannet 18–30, vittnar om den rådande kunskapsbristen hos dagens unga.
Vidare har svenskarnas skuldkvot, det vill säga skulderna som andel av den disponibla inkomsten, aldrig varit så hög som nu. Det beror delvis på att räntorna de senaste åren varit extremt låga, samtidigt som det tillkommit flertalet kreditbolag, där det utan större säkerhet går att ta så kallade konsumtionslån. Risken att bli överskuldsatt, inte lyckas betala sina räkningar i tid och slutligen hamna i en negativ spiral där stressen över de växande skulderna i värsta fall kan leda till psykisk ohälsa och sjukskrivning, torde vara högre vid avsaknaden av adekvat privatekonomisk utbildning från skolan.
Vidare hävdar jag att det är riskabelt att sakna buffert och leva ”lön till lön”, där saldot på kontot är nära noll lagom till nästa lön betalas ut. Ett ypperligt sätt att undgå den utsatthet det medför, är att i skolan få lära sig om olika kontotyper och syften kring sparande.
Orange kuvertet är tyvärr chockläsning för många, men bland det dystraste jag läst är pensionsmyndighetens förslag på så kallad riktålder. Inte nog med att pensionsåldern för oss 90-talister föreslås bli 70–71 år, utan därtill ska vi lyckas leva på 70–80 procent av vår slutlön.
Tvättanvisningar och lära sig rulla köttbullar i all ära, men att privatekonomi är ett ämne som förtjänar större utrymme i hem- och konsumentkunskapen (och även i samhällskunskapen i gymnasiet) råder det inga tvivel om. Alla fakta pekar på ett växande samhällsproblem, som vi kan motverka genom att det avsätts mer tid för undervisning i privatekonomi redan i grundskolan.
Bekymrad 90-talist