Farsta centrum lördagkväll 10 juni. Att återigen behöva ta del av gängskjutningar och unga människor som faller offer är minst sagt bedrövligt. Polisen drar ut sina plastband och spärrar av brottsplatsen och börjar söka bevismaterial. Ser faktiskt komiskt ut. Poliserna går som katten runt het gröt. Samma visa hela tiden, alltid steget efter dom kriminella. Dom har säkert koll på individerna som tillhör gängen väl kartlagt, jag tvivlar inte en sekund på detta, men skjutningarna fortsätter i oförminskad styrka.
Pojkarna, för det är unga pojkar, totalt tomma i skallen, helt i avsaknad av det mesta, livsfarliga för allmänheten, måste bort. Dom är utom all räddning. Så här kan vi inte ha det i ett rättssamhälle punkt. Sverige har gått från botten till toppen i Europa när det gäller dödsskjutningar, men vilka är de dömda och misstänkta gärningspersonerna? Så här ligger det till om man googlar på frågan "Vem skjuter?". 85 procent av gärningspersonerna har utländsk bakgrund, av dessa 85 procent är 41procent utrikesfödda, 35 procent inrikesfödda med utrikes födda föräldrar, och 9 procent inrikesfödda med en utrikes född förälder.
Vår justitieminister, nallebjörnen Gunnar Strömmer, vickar på huvudet och klargör med lugn röst att det måste bli ordning på torpet. Gunnar Strömmers företrädare Morgan Johansson var också en försiktig minister utan större framgångar. Vi har ett allvarligt läge i landet, vi har varit och är naiva, det här kan sänkas oss. Narkotikan överlag sprider sig som en präriebrand och därmed skjutningarna. Dom styrande måste hela tiden ta hänsyn till lagstiftningen och därmed hamnar man på efterkälken hela tiden.
Det är alltid lätt att med facit i handen spekulera varför det blivit så här. Öppna gränser, narkotikan flödar fritt, och kanske det mest förbjudna att säga i Sverige: "Skuggsamhället" som har uppstått på grund av en generös invandring där "förvaring" istället för integration varit ledordet. Nu betalar vi priset. Vad slutsumman blir i förlorade liv är svårt att veta. Fakturan kommer.