REPLIK
Med anledning av artikeln "Piteåfamilj strandad på Gran Canaria" (26/2).
Tänker att många som drabbats av en resa som drastiskt byttes från semester till ovisshet och oro känner förtvivlan. Och det är illa, men jag vill ge ett till perspektiv.
Alla människor som är på flykt från krig lever varje dag med oro, ängslan, ovisshet och rädsla. En semester som spårar ur, där finns ett helt batteri med lösningar att ta till, men för flyktingar finns ingen reservplan.
De lever med ovissheten som ressällskap. Kanske vi ska försöka stilla vårt sinne. Det löser sig alltid men de flesta är vana att få det de vill på en gång så kravstegen har inte många steg. Utan här och nu gäller.