RFSL säger ” Det är vanligare att transpersoner upplever sin hälsa som dålig jämfört med befolkningen i stort. Det är också betydligt vanligare att transpersoner har suicidtankar eller har genomfört suicidförsök. På individnivå är det vanligt att vara utsatt för trakasserier, våld eller kränkningar, exempelvis i hemmet, i skolan och på offentliga platser.”
Bland transpersoner uppger över en tredjedel av respondenterna i Folkhälsomyndighetens studie 2015 att de minst en gång under de senaste tolv månaderna allvarligt övervägt att ta sitt liv. En tredjedel menar att de någon gång försökt att ta sitt liv. Självmordstankar och/eller självmordsförsök är inom gruppen transpersoner vanligast bland yngre personer. Bland personer i åldersgruppen 15–19 år svarade 40 procent att de försökt ta sitt eget liv någon gång. Särskilt icke-binära transpersoner rapporterar särskilt utsatthet för psykisk ohälsa. (norbotten.se)
Flera källor och undersökningar (se ovan) visar att transpersoner generellt är vid större risk för att ta sitt liv och av dem allt fler unga. Att ta bort eller försämra transvården KOMMER göra att antalet transpersoner som tar sitt liv varje år kommer stiga. Även om ni inte försämrar vården eller tar bort den, så länge som ni inte gör något för att förbättra den, så kommer suicidtankarna och suicidförsöken öka.
Ni påstår att ni står för hbtqia+ personer och vår rätt i samhället men ni gör inget för att förbättra rätten att få den vård som till exempel transpersoner behöver.
Jag blir 15 den här vintern och kom ut till mina föräldrar för ett år sen. Jag har däremot vetat att jag var trans sedan jag var 10. Min dysfori gör så att jag inte går till skolan vissa dagar och även har suicidtankar. Depressionen har varit så dålig att jag har vänt mig till självskada. Jag försöker vara stolt över min resa, och när folk frågar så säger jag att mina ärr är ett bevis på hur mycket jag har klarat och överlevt. Att behöva ljuga för mig själv och andra om vem jag var.
Min fråga till vår framtida regering: Vad tänker ni göra för ungdomar som mig? Ser ni hur dåligt det här kan påverka oss eller bryr ni er helt enkelt inte?
Den 28:e juli var jag och några vänner med i PT då vi gick i Prideparaden. ”Vi är här för att visa att vi är stolta över de vi är” sa vi, och jag tänker fortsätta vara stolt över den jag är men när du tittar i spegeln och ser någon du inte är, när någon säger ditt gamla namn som du inte ens känner igen som ditt, så är det svårt att hålla uppe humöret och fortsätta kämpa och vara stolt.
Vi behöver en ändring, och vi behöver den nu. Vad tänker ni göra?