Vårdpersonal och privatpersoner protesterar. Till vilken nytta? 

Svårt sjuka som har fått ersättning under en längre tid blir utförsäkrade trots att den behandlande läkaren eller specialisten intygar att patienten inte har möjlighet att arbeta.

I ett fall som jag nu tänker ta upp är den sjuke svårt skadad med fyra diskbråck i nacken. Hen kan inte arbeta utan kraftiga smärtor, har försökt arbetsträna med svår värk som resultat. Hen har gått hos sjukgymnaster, fysioterapeuter och smärttränat utan resultat. 

Hen har opererat två nackkotor, men inte blivit bättre. Två eller tre nya diskbråck har bildats under 2-3 års tid och läkare har skrivit ut morfin mot smärtan.

Två olika duktiga neurokirurger har sagt nej till operation.

I nästan 20 år har den här personen arbetat och betalat skatt som alla andra. Men nu kan hen inte, trots att det är hens högsta önskan. Hen har arbetstränat vid ett par tillfällen, men blev bara sämre. Röntgenbilder visar klart och tydligt patientens nackskador samt att den operation som tidigare utförts inte har medfört förbättring.

Av dygnets 24 timmar går fyra åt till smärtrehabilitering och fysisk träning. Annars ligger hen i sängen och lyssnar på böcker och musik. Inte mycket till liv och inte mycket till produktion.

Här kommer en fråga upp: Varför kan inte Sverige skicka patienter till läkare utomlands som kan hjälpa en svårt drabbad människa som den jag här skriver om? Skickliga neurokirurger finns ibland annat Finland och Spanien. Eftersom Sverige saknar denna yrkeskategori skulle svenska patienter kunna opereras i ett annat Euroland. Vi har RÄTT till det enligt lag. Vad är hindret – pengar, ovilja eller prestige?

När regeringen genomförde sina reformer, tänkte man då inte på vad som skulle hända med dem som blev utförsäkrade? Fann det någon plan?

Resultatet blev deprimerade människor, utan självkänsla, som känner sig totalt värdelösa. Vad är framtiden för dem annat än att bli morfinister eller begå självmord.

Är det planen?

Människor – protestera mot Försäkringskassan!