Mödrar drabbas och i dag vill man gärna föda på rätt sjukhus för att få rätt hjälp om olyckan vore framme.
En blivande mamma föder i Gällivare med kejsarsnitt som inte kunde undvikas och stygnet blev inte bra och hon fick inte heller god eftervård eller bra hjälp från hälsocentralen av barnmorska för att vägledas och få hjälp med sitt sår utan endast sämre råd som slutade med ett större ärr.
När samma kvinna några år senare föder akut på ett annat sjukhus med snitt igen ifrågasätts det: "Var har man sytt så här fult" och frågade om historiken. Dock sker detta på ett universitetssjukhus i södra Sverige som då lovar att snygga till såret efter något som hade kunnat undvikas från början.
I andra fall i Norrbotten där erfarenhet inte funnits bland personalen har man haft dålig koll vid vaginal födsel och samspelet med mamman vid krystning eller använt sugklocka så man spruckit rejält.
Jag ser att patientsäkerheten skiljer på orter från gång till gång och vill se en förbättring gällande samspel med kvinnan, god eftervård, att kompetensen höjs genom att ge all personal rätt förutsättningar till vidareutbildningar och längre bredvid gång.
Barnmorskor hade också behövt komma ut i verkligheten minst en till två gånger per år i en vecka på en förlossningsavdelning för att inte glömma bort rutiner med mera.
När det gäller delade magmuskler kan man med rätt förutsättningar med hjälp av vården träna tillbaka sin kropp någorlunda men att det vid stora vardagliga problem ska räknas som en förlossningsskada som måste bedömas individuellt.
Förlossning utan skador kan undvikas
I dag vill man föda så tryggt som möjligt utan att ha ont i resten av sitt liv eller ha bestående ärr som hade kunnat undvikas om man lyckats träffa på rätt kompetens från början eller fått en god eftervård.
"Mödrar drabbas och i dag vill man gärna föda på rätt sjukhus för att få rätt hjälp om olyckan vore framme" skriver insändarskribenten som efterlyser bättre kompetens bland personalen. (Arkivbild)
Foto: Tomas Oneborg/SvD/TT
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.