För ett tag sedan kom jag på att jag snart har bott i Sverige i 60 år. Detta är en stor del av mitt liv, där jag har anpassat mig mer eller mindre till livet så som det levs i Sverige.
Många gånger var jag tacksam över att få bo här. Andra gånger har jag varit kritisk. Livet är sådant, svart och vitt och oftast något mitt emellan.
Jag kommer att dö i detta land, jag som inte vill och kan ta ansvar för en religiös tro som till stor del består av hyckleri.
Just nu pågår Almedalsveckan, en gång något trovärdigt. Nu består hela denna vecka mestadels av lögner som vi ska tro på som sanningar. Allt är ord, ord och åter ord som inte kan och vill förändra den enskilda människans liv till något glädjande, något sant.
Antagligen kommer det att bli nyval, eller så tar man in Sverigedemokraterna i maktens boningar (regeringen). För mig är detta förfärligt. Jag har upplevt andra världskriget – Hitler. Under dessa år kapsejsade min familj. Ett trauma som fortfarande finns närvarande i mig.
Kommer SD till makten vilket en stor del av det svenska folket vill, då måste vi invandrare med svenskt medborgarskap vara beredda på det värsta.
Andra världskriget kostade 50 miljoner människors liv.
Så, först blir det kanske fångläger dit vi deporteras, sedan utrotas vi. Är det den framtid vi önskar oss?
Sverige klarar sig tack vare alla oftast högutbildade invandrare. Äldrevården i storstäderna, vem jobbar där? Inom sjukvården, vem?
Sverigedemokraterna, tror de att de är helt renrasiga svenska? Var finns dessa renrasiga, hur ser de ut?
Läste en mycket intressant artikel i DN om samernas och alla andras härkomst. Vi är så blandade att om vi vore någorlunda kloka skulle vi avskaffa alla nationer.
Har aldrig träffat en människa med fyra armar och tre ben. Om så vore, då skulle man kunna prata om skillnad.
Ni som läser detta, ta min oro på allvar för i Skåne har Sverigedemokraterna redan en stor del av makten.