Själva uppslaget till ”stjärnplattorna” kommer sig ifrån att upphovspersonerna ville härma Hollywood, där det lär finnas motsvarande plattor på Hollywoodberömdheter nedlagda i trottoarerna på ett par gator, vilka kallas ”berömdhetspromenader”.
.
Av de 22 namnen på Piteås stjärnplattor är det bara två vars gärningar når en verkshöjd som skulle kunna motivera en offentlig utmärkelse, och det är Daniel Solander och Ronny Eriksson. Den senare är dock allt för ung för sådant, så det bör överlåtas till kommande Piteå-generationer att ta ställning i den frågan.
.
Läs även: Artikeln "Stjärnornas gata har bleknat"
.
Men Ronny Eriksson har skänkt Piteå uttrycket ”Det är hit man kommer då man kommer hem”. Och med anledning av Piteås ”stjärnplattor” vill jag travestera formuleringen och säga ”Det är härifrån man längtar bort ibland!”. För nog är det svårt att tänka sig någon pinsammare fånighet från kommunens sida än att med dessa metallplattor vilja härma Hollywood! Det skulle i så fall vara samma kommunala förvaltnings tilltag att benämna en upplogad isbana för ”Pite Ice Arena” och en av kommunen arrangerad aktivitetsdag i det fria för ”Pite Outdoor Day”. Båda är uttryck för samma efterblivna lantismentalitet som tycker att det amerikanska är det högst eftersträvansvärda medan svenska minsann inte duger. Ledningen på Kultur- och fritidsförvaltningen i Piteå kommun tycks gravt indoktrinerad.
.
Botanisten Daniel Solander är tveklöst den mest betydande personen med Piteå-härstamning, historiskt sett, även vida erkänd internationellt. Piteåborna får med en icke oberättigad gnutta stolthet framhålla att den store vetenskapsmannen kom från orten. Mot den bakgrunden framstår ”bysten” av Solander i parken mellan Uddmansgatorna som ett hån! Ett pyttelitet, fult, äggformat huvud mot en oformlig gråsten. Det hela är oproportionerligt och smaklöst.
.
Nej, samla ihop ”stjärnplattorna” och kör dem till återvinningen så vi slipper skämskudden! Satsa i stället på en ordentlig staty i brons av Solander, realistiskt utförd i helkroppsformat, med placering vid Byxtorget. Dess främsta uppgift skulle vara att utgöra en prydnad och ett smycke för staden, samtidigt som den skulle påminna om en person och hans gärning, som vore förtjänt av en sådan minnesstod.