I en intervju i PT i slutet av februari var Piteå IF:s sportchef Johan Norberg väldigt nöjd med 2024 fotbollstrupp som den sportsliga ledningen fått ihop (värvat) tillsammans och gav arbetet fem plus. Han sa skämtsamt att han var Sveriges mest prisvärda sportchef.
I en krönika i PT (22/3) hyllar tidningens sportchef Per Sandberg Piteå IF:s verksamhet när värvningen av fjolårets succéspelare Bendik Brevik var “på gång”.
Enligt PT:s sportchef bygger verksamheten på långsiktighet, samhörighet, gemenskap och en humanistisk grundsyn samt byggt upp en kultur som utgör fundamentet till lagets framgångar.
I dokumentet “Piteå IF FF:s röda tråd” står det: “Ha ett herrlag i ettan med 65 % egenfostrade spelare senast år 2023 och 75 % 2025”. Har man lyckats? Nej, verkligheten säger något annat.
I 2024 års spelartrupp har 4 av truppens 23 spelare Piteå IF som moderklubb, det vill säga egenfostrade, vilket motsvarar 14 procent att jämföra med visionen 65 procent. Om undertecknad låter spelare med moderklubbar inom Piteå kommun tillhöra egenfostrade spelare tillförs 6 spelare. Det innebär 10 av truppens 23 spelare tillhör kategorin egenfostrade vilket innebär 43 procent att jämföra med visionens 65 procent och 75 procent år 2025.
Så om den sportsliga ledningen ger sig själva fem plus för lagbygget bör betyget bli fem minus för sitt arbete att uppnå visionen. Piteås herrlag är på intet sätt unik, det är närmast en regel än ett undantag att egenfostrade utövare platsar i sin moderklubbs elitlag, oberoende vilken sport det gäller. En vision är någonting mycket större än ett mål. Den ska utgöra en tydlig bild av vart man är på väg och varför.
Peder Eriksson
Svar direkt:
Vill inleda med att tacka för att du och många andra engagerar dig i vår verksamhet och att det vi gör berör andra människor. Insändaren har helt rätt i att vi i vårt utvecklingsarbete har en vision att vi ska spela i ettan med 65 procent egna spelare. För att förtydliga vad som menas med egna spelare, så menar vi spelare från Piteå kommun.
I vår värvningsstrategi så inleder vi alltid med att inventera egna led inom föreningen, för att sedan kika på spelare som finns i övriga kommunen. Sedan blickar vi vidare mot närliggande kommuner för att till sist bredda perspektivet och kika i landets södra delar samt utomlands. Drömmen vore såklart att ha så många lokala spelare som möjligt, men som insändaren redan är och tassar på så är det inget lag på elitnivå som har en sådan lokalt förankrad verksamhet. Tyvärr.
Att den sportsliga ledningen gett sig själv fem plus är nog mer en populistiskt menad journalistisk tolkning av det faktum att vi är väldigt nöjda med det arbete som gjorts kring årets truppbygge med tanke på de förutsättningar vi har att jobba med (geografiskt läge, ekonomi och så vidare).
En vision är likt ett strävansmål något man på sikt vill uppnå. Känner vi att vi misslyckas? Absolut! Bör vi revidera och ändra våra strävansmål för att undvika kritik och göra det enkelt för oss? Absolut inte!
Som en av Norrbottens största föreningar och det lag (på herrsidan) som norr om Östersund och Sundsvall presterat bäst sportsligt senaste åren, har vi ett stort ansvar att utveckla norrbottnisk fotboll. Vi vill jobba för att fler börjar spela fotboll, att fler fortsätter spela högre upp i åldrarna och att fler spelare får känna att de utvecklas efter sina egna villkor och får känna att de uppnår sin fulla potential. Detsamma gäller våra ovärderliga ledare. Här känner vi att vi misslyckas, men med det sagt så vill vi inte ändra vår vision, utan vi får helt enkelt utvärdera, omvärdera och jobba ännu hårdare och bli ännu bättre. Tack för dina synpunkter!