När man ser att Charlotte Kalla skrivit en bok tänker man "åter en onödig bok som blottlägger ris och ros i historien om en framgångsrik skidkarriär". Hon är en atlet som redan tjänat stora pengar på sin sport och fortsättningsvis kommer att ha ett privilegierat liv, inget ont i detta väl unt.
Att kritisera Charlotte Kalla är som att svära i kyrkan, sån status besitter hon. Det som skaver undertecknad är kritiken mot hennes före detta ledare, hon offentliggör namn. Hon lämnar ut proffsen inom skidsporten som hon kritiserar, folk som verkligen har varit på hennes sida (allt annat vore konstigt) under hela karriären och som ställt upp i alla lägen i med- och motgångar och som inte har en chans att värja sig i hennes nya bok. Jag förstår att man måste vara djärv i en bok så att den väcker nyfikenheten hos folk.Det speglar det hårdnade samhället. Man är beredd att sälja sin själ.
Idag lever vi i en ekonomiserad och kommersialiserad era. Vi undviker att säga att vi säljer vår själ fastän det i själva verket är precis det vi gör. "Allt för egen vinning" passar bra i nya tiden.
För att återgå till boken. De namn som bör nämnas i texten är den omtalade pussen på idrottsgalan 2008 som Peter Settman förärade Charlotte Kalla med. Trots Peter Settman ursäkt i närtid till Charlotte Kalla så kvarstår det låga konsekvenstänket han delar med Luis Rubiales före detta president i spanska fotbollsförbundet, som fick avgå när han pussat spanska damfotbollsspelare under prisutdelningen efter segern i VM finalen i somras. Två pojkar som inte hänger med i utvecklingen.Vakna det är nya tider.