Psykisk ohälsa samt våld i nära relationer och social utsatthet tenderar att öka i samband med samhällskriser. Fysisk distansering och annan långvarig påfrestning gör det svårt att upprätthålla sociala skyddsnät, hälsosamma vanor och känsla av mening i tillvaron. På det följer oro, ångest, depressioner och i värsta fall tankar om självmord.
Samhället har ställts inför en stor existentiell utmaning när livet hotas samtidigt som våra möjligheter att stötta varandra har begränsats. Såväl barn och unga som vuxna lider av nedstämdhet eller ofrivillig ensamhet, och kan ha svårt att se meningen med livet. Många har blivit arbetslösa, tvingats ställa in viktiga planer i livet eller förlorat närstående med begränsade möjligheter att ta farväl och få stöd i sorgearbetet.
Detta är inte nytt. Det unika är att det händer så många samtidigt, i en hel värld.
Studier visar att andelen självmord inte ökade under pandemins första månader i höginkomstländer som Sverige. Forskarna betonar dock vikten av att arbeta förebyggande och följa utvecklingen noga. I en internationell studie över den psykiska hälsan hade andelen i befolkningen som hade tankar om att ta sitt liv ökat från 5,8 procent 2017/2018 till 11 procent under pandemin.
Hos personer med covid-19-diagnos hade hela 33,6 procent neurologiska eller psykiatriska diagnoser inom sex månader efter infektionen. Av dem som intensivvårdats hade nästan hälften fått en sådan diagnos inom sex månader. De vanligaste besvären var ångest och nedstämdhet.
För att främja människors psykiska och existentiella hälsa, och minska risken för självmord, krävs insatser på alla politiska nivåer. Hälso- och sjukvården kommer att möta stora behov av terapi och traumabehandling, men glöm inte den skillnad du själv kan göra!
För den som brottas med livets mening kan en medmänniska betyda enormt mycket. Genom att våga fråga hur människor i vår närhet mår, och att våga lyssna, kan vi skapa styrka att ta sig igenom svårigheterna. Det kan vara tunga samtal men kan handla lika mycket om livet som om döden. Tack vare sådana uppriktiga samtal vågar många söka också annan hjälp.
För den som saknar någon att prata med finns vi. Vi vill möta hopplöshet, maktlöshet och ensamhet med närvaro, medkänsla och hopp. Vi finns bara några knapptryckningar bort, även under semestern.
Magnus Jägerskog, generalsekreterare BRIS
Nina Sagovinter och Kimmo Kling, nationella samordnare Jourhavande präst, Svenska kyrkan
Karin Schulz, generalsekreterare Mind
Rickard Bracken, generalsekreterare Suicide Zero