Samtidigt som rikedomen ökar i Sverige, ökar även fattigdomen. Enligt en rapport från EAPN (The European Anti-Poverty Network) har den låga disponibla inkomsten ökat från 13 till 16 procent mellan år 2008–2016 i Sverige.
Sverige har sedan välfärdsstaten byggdes upp varit ett av de jämlikaste länderna ekonomiskt. När borgarna har styrt landet har det skett reformer som har ökat klassklyftorna. Exempelvis när de styrde 2006–2014, när de sänkte a-kassan, sänkte skatten för de rikaste och satte ett slutdatum på hur länge man fick vara sjuk, vilket gjorde att flera förlorade sin sjukpenning.
Det har blivit fler platser i Sverige där olika bostadsområden är som helt olika världar.
I Stockholm kan du ta bilen från Djursholm till Rinkeby på 20 minuter. I Djursholm möts du av stora hus. Där körs fina bilar och medellönen är hög. I Rinkeby är segregationen ett stort problem och det är hög arbetslöshet. De ekonomiska förutsättningarna skiljer sig enormt mellan boende i Rinkeby och Djursholm.
Vi måste göra mer för att minska den ekonomiska ojämlikheten. Ett samhälle med stora klassklyftor är ett samhälle som inte mår bra. Vi bör återinföra värnskatten för att minska klassklyftorna. Stora klassklyftor leder också till segregation. En åtgärd mot den växande segregationen är att förbjuda vinster i skolan. Enligt en undersökning från Skolverket år 2018 har segregationen ökat sedan friskolereformen genomfördes. Det är bara några få av många olika exempel hur man kan minska segregationen och klassklyftorna vi har i vårt samhälle.
Klasskillnader kommer alltid finnas, men ett samhälle med stora klassklyftor är ett samhälle präglat av utanförskap och segregation. Medan ett samhälle som är jämlikt samhälle, är ett blomstrande samhälle, med gemenskap och utveckling. Är det inte ett sådant samhälle vi alla vill ha?