Det här är min berättelse; Jag drabbades av anorexia i mina tidiga tonår. Det som till en början bara handlade om en ung tjej på väg in i en tuff och utseendefixerad vuxenvärld, blev snabbt till något mycket större med allvarliga konsekvenser.
Jag är 45 år i dag och betalar nu priset för de många åren med självsvält samt fysisk och psykisk stress. Jag har haft bättre perioder, men jag skulle ljuga om jag sa att mitt förhållande till mat någonsin varit normalt.
Varje gång jag drabbats av något som jag upplevt som jobbigt, så har jag svultit mig själv. Så även nu.
Det brev som damp ned i min postlåda i mitten av december krossade hela min tillvaro.
Jag mår i dag sämre än jag någonsin gjort. På alla sätt. Jag svälter mig, jag har ångestattacker med hjärtklappning, jag svimmar flera gånger om dagen, jag blöder näsblod. Jag kan inte sova om nätterna. Jag börjar gråta av minsta lilla grej. Jag får ingen ro.
Den psykiska stressen ger också fysiska symtom. Jag har mer värk och hela kroppen har liksom gått i baklås. Jag har eksem, jag tappar hår, jag har synbortfall och huvudvärk. Jag tänker allt oftare på att avsluta mitt liv, för i nuläget ser jag ingen rättvisa eller lösning på problemet.
Mina diagnoser. Jag är svårt benskör, har haft över 10 allvarliga frakturer bara de senaste åren.
Det har blivit långa perioder på sjukhus och otaliga operationer. Jag har plattor och skruvar överallt i kroppen. Jag har njur- och hjärtsvikt samt kroniskt dåliga blodvärden. Jag har dessutom en sjukdom, Sjögrens syndrom, som påverkar leder och slemhinnor. Den ger också extrem trötthet, kronisk värk och torra ögon.
Jag har hormonella problem, svält påverkar både ägglossning och mens. Men förutom infertilitet bidrar detta också till humörsvängningar och sömnstörningar.
Listan kan göras längre, jag har många diagnoser, alla med sina olika symptom och begränsningar.
Men det jag egentligen vill belysa med min berättelse, är inte mina olika sjukdomar, utan hur Moder Svea värnar om oss som är sjuka.
Sverige sägs ju ha ett bra socialt skyddsnät. Men det är ren och skär lögn. Jag har de senaste månaderna brutalt blivit varse om hur detta skyddsnät verkligen fungerar.
Försäkringskassan har ett nytt arbetssätt sen några år tillbaka, som innebär att det inte är trygghetsbehovet som styr, utan politik och pengar.
Sjukförsäkringen begränsas av en stram budget som inte alls tar någon hänsyn till verkligheten, utan den bestämmer hur många procent av oss sjukdomsdrabbade som får vara sjukskrivna eller har rätt till sjukersättning.
När regeringen Reinfeldt styrde landet tog man nästan 70 miljarder från sjukförsäkringen till att bekosta jobbskatteavdraget. Man ville öka skillnaderna i inkomst mellan de som arbetar och de som är arbetslösa, pensionärer, studenter och sjukskrivna.
Detta skulle öka incitamenten för de utanför arbetsmarknaden att söka lediga arbeten.
Jag kan inte söka arbete, för jag är sjuk. Sjuk!
Försäkringskassan har med detta nya arbetssätt satt i system att ifrågasätta, inskickade läkarutlåtanden godkänns inte och patienter nekas hjälp från sjukförsäkringen.
Har man en synlig sjukdom eller skada som exempelvis ett benbrott, är det lättare att få nådiga nicken från kassan. Men vi är många med ”osynliga” sjukdomar och handikapp. Utmattning, ångest eller kronisk smärta kan göra den enklaste syssla svår.
Man kan ju tycka att Försäkringskassans personal borde vara väl påläst inom området folkhälsa. Folkhälsa är ju en benämning på det allmänna hälsotillståndet i en befolkning och ett ansvar för samhället. Folkhälsan är något som förändras över tid, då en del sjukdomar var vanligare förr än de är numera.
I dag finns det fem stora områden inom folkhälsan, alltså sjukdomar som är vanligt förekommande hos en stor del av befolkningen. Hit hör hjärt- och kärlsjukdomar, tumörsjukdomar, rörelseorganens sjukdomar, olycksfallsskador och psykisk ohälsa.
Då det gäller den sistnämnda så är det en kategori folksjukdomar som verkligen hör samman med den tid vi lever i nu. Det har aldrig varit så vanligt förekommande med psykiska sjukdomar som idag. Sjukdomarna i den här kategorin är många; posttraumatiskt stressyndrom, anpassningsstörning, reaktion på svår stress, utmattningssyndrom och förstämningssyndrom, för att bara nämna några.
De här problemen är inte alltid synbara på utsidan, men de skapar kaos på insidan, ändå verkar Försäkringskassan otroligt obildade då det gäller den här typen av sjukdomar och vi som lider av psykisk ohälsa bedöms alltför ofta som fullt arbetsföra.
Försäkringskassan visar dessutom upp nya siffror på hur sjuktalet utvecklats på sistone och det visar på en fortsatt nedåtgående trend.
Men antalet sjuka människor har inte minskat. Människor har inte blivit friskare, vi sjuka som blivit utförsäkrade är inte med i den här statistiken. Och vi är många!
Syns vi inte så finns vi inte. Men flera av oss är fortfarande svårt sjuka och som utförsäkrade är vi nu också utblottade. Så regeringen ljuger då de påstår att sjuktalen sjunker och befolkningen blivit friskare.
Det finns heller ingen vetenskaplig analys som ligger till grund när man satt målen för ohälsotalen, de är helt enkelt inte anpassade till sjukdomsutvecklingen med det aktuella sjukdomsläget och hur många som är sjuka och med vilka diagnoser.
Ohälsotalen styrs alltså politiskt och inte utifrån människors faktiska hälsa.
Socialförsäkringsminister Annika Strandhäll besökte Piteå den 17 april och hon var mycket nöjd när hon tog del av Försäkringskassans statistik för januari i Norrbotten. För femton år sedan hade länet de högsta sjuktalen, i dag är man istället bäst i landet. Två av tre sjukskrivna har alltså blivit friska eller fått avslag på sina ansökningar.
Många blir också försämrade i sin sjukdom när breven med dessa ifrågasättanden och negativa beslut kommer från Försäkringskassan.
Man har inte ork att läsa eller förstå. Få orkar bestrida eller överklaga. Den som är sjuk ska både bevaka sin SGI (sjukpenninggrundande inkomst) och överklaga i tid, något som känns övermäktigt och meningslöst.
Allt det jag nyss nämnt, drabbade mig också.
Jag blev utförsäkrad i december. Jag har lämnat in 5 läkarutlåtanden, både för att bestrida utförsäkringen men också för att försöka bli sjukskriven. Mina diagnoser finns med och nya har tillkommit. Jag får inget socialbidrag om jag inte säljer min bil, som jag är beroende av på grund av mina funktionshinder.
Fyra gånger har jag blivit uppletad av polis, då jag försökt ta mitt liv. Jag orkar snart inte mer! Dessutom gjorde Försäkringskassan mig återbetalningsskyldig på drygt 260 000 kronor, då de anser att jag varit ”frisk” sen våren 2017.
Jag har anmält mig som arbetssökande på Arbetsförmedlingen, men handläggaren sa att detta bara ”var ett spel för galleriet”. Så mitt namn finns där, men jag får inga erbjudanden om jobb och jag finns inte med på några rekryteringslistor. Jag är för sjuk och jag lär inte bli friskare av denna behandling, om jag ens överlever! Jag har inte haft ett öre i inkomst sen strax innan Jul.
En människas uppgång och fall. Tack för ingenting Moder Svea!