Vi gjorde en utfärd med bilen en sommardag, farmor, farfar och Elina, 6 år. Hortlax, Hemmingsmark, Mellanboda och vidare söderut. Passerade gränsen till grannlänet och kom till sköna Ålund vid Åby älv, där vi gjorde ett uppehåll. Sedan vidare till Finnträsk, en vidsträckt och förut präktig bondby omkring en stor sjö med samma namn.
Där lät bönderna uppföra en kyrka för 100 år sedan vid sjöns sydöstra strand.
Vi stannade vid kyrkan, som var öppen, och gick in. Vi beundrade det vackra och praktfulla kyrkorummet, ett imponerande byggnadsverk av dåtidens hantverkare.
”Jag har varit i kyrkan med förskolan och hört Jesussagan”, sade Elina då.
Sedan – efter att ha sett det stora korset i kyrkans kor – vände hon sig emot mig med starkt uppfordrande blick och frågade med eftertryck:
”Men varför spikade de upp honom på ett kors så han dog!?”
Nu ville hon verkligen få veta hur man kunde göra något så vanvettigt.
Att förklara saken med den kristna dogmen, att han korsfästes och dog för att ta på sig alla våra synder – ”dina också Elina” – så att vi kan bli frälsta, hade känts som en underskattning av barnbarnets intellekt och en förolämpning. Det hade också kunnat undergräva hennes förtroende för mig, och det ville jag inte. Så istället sade jag att folk var så dumma på den tiden, för länge, länge, sedan.