Alla vi i kommunen är beroende av jord- och skogsbruk och att det finns engagerade ägare och förvaltare som brinner för att marken ska vara i god hävd, ge mat och arbete åt invånare, göra så att skattekronor kommer alla Pitebor till gagn och förstås även bidra till rekreation och glädje i form av att se växter och djur i vår omgivning.
Det är tack vare långsiktigt tänkande av tidigare generationers brukare och dagens ägare av jord- och skogsmark som vi har den växtlighet vi har i dag.
Att bruka sin skog betyder inte att man ska förbruka den utan man återplanterar, gör olika skogsvårdande insatser för den biologiska mångfalden och sparar områden som är direkt olämpliga att avverka. En stor del av skogsägarna är frivilligt med i certifieringar som bland annat innebär att 5 procent skog alltid sparas i miljöhänsyn. Sammantaget innebär det att många områden mår lika bra eller bättre när de används i produktion – som om de skulle tas ur produktion. Dessutom är det väldigt svårvandrat i en obrukad skog, till skillnad från en brukad skog som också görs tillgänglig genom skogsbilvägar. Det privata skogsägandet ger en variation i brukandet och en blandning i åldrar på skogarna, något som också främjar den biologiska mångfalden. Att göra de privata skogsägarna till slagträ i en debatt kring det svenska skogsbruket är direkt kontraproduktivt. Vem vill bruka sin skog så att sällsynta arter flyttar in om det riskerar göra skogen obrukbar? Det enskilda ägandet, anser vi i LRF Piteås kommungrupp, är en enorm tillgång och styrka i den gröna omställningen för ett hållbart samhälle.
Om staten förbjuder markägaren att avverka på grund av sällsynta växter i området innebär det att skogen förväxte. Ingen vill vandra i den för sly och nedfallna träd gör att det blir mörkt. Staten kanske betalar en summa till markägaren just då, men skogen förblir orörd för all framtid. Detta i sin tur kan leda till att vår industri måste importera virke från andra länder som kanske har en annorlunda uppfattning om vad ett hållbart skogsbruk innebär. Vi flyttar vårt miljöavtryck utomlands och tappar den ekonomiska och sociala hållbarheten som är en lika viktig del som den biologiska hållbarheten i ett framtida hållbart samhälle.
Privata skogsägare i Piteå vill sköta sin skog på ett hållbart sätt. Skogsbruket har ett kretslopp på cirka 100 år. Frukten av vad en generation gör får nästa eller näst nästa generation skörda. Och just när en avverkning sker kan det kanske se tråkigt ut. Det kan vi hålla med om. Men skogsägaren ålagd av staten att återplantera och inom cirka tio år står där ny skog på tillväxt som gynnar landskapet, förbrukar koldioxid, avger syre och förbättrar ekonomin för samhället i stort. Ett rikt landskap för ägare och naturvänner. När en person förfasar sig över ett hygge kan skogsägaren se fina små nya plantor – dessa kommer vara stora fina träd på bara några år.
I fallet med området kring Degerberget så är den planerade avverkningen från början godkänd. I Sverige vill vi vara miljövänliga och medvetna. Vi vill gärna vara föregångare och fasa ut fossila bränslen. Samtidigt hånas det och sparkas på skogsägare som levererar just de produkter som behövs i en omställning till ett mer hållbart samhälle. Om vi är eniga att i vi behöver en grön omställning, så måste vi kroka arm och jobba gemensamt. Varför gräva skyttegravar och polarisera debatten?
Låt oss se en grön framtid med växande skog som är brukad och en levande natur, där kor, hästar och andra lantbruksdjur gör att människor vill bo och leva i Piteå kommun.
Vi som äger skog och mark är stolta och känner stort ansvar för att bruka och sköta om den – för oss själva och för framtida generationer.