Till er som inte har assistans i hemmet och som på ett säkert sätt kan utnyttja karantänen, enkelt – luta er tillbaka i soffan och sjunk in i en vecka av tristess och apati.
Men till skillnad från att oroa sig över huruvida familjen ska få hem mat från livsmedelsbutiker eller att alla filmer och serier på streamingtjänsterna ska ta slut, pågår en diametral verklighet.
En vardag där mediciner, näringsdrycker, samtal med försäkringskassan och assistansbolag ständigt ligger i luften som ett mörkt moln och där skillnaden emellan pragmatisk byråkrati och adekvat vård av en familjemedlem aldrig tidigare varit så tydlig.
Den ständiga stressen av antal timmar vars assistans kan tilldelas och avlasta familjen annorlunda till att få sätta foten på andra sidan, kunna slappna av och för en stund känna sig som alla andra.
I en tid där vi alla känner oro och sorg behöver vi dela med oss av verkligheten och påminna varandra om att vi stannar hemma för att hjälpa och skydda varandra.