Insändare: En kombination av narcissism och nepotism

Att vi lever i en narcissistisk tid är väl inte någon nyhet. Frågan man dock bör ställa sig är vilka effekter ett sådant samhälle har på sina medborgare? Kombinerar man narcissism med nepotism och patriarkat får man ett samhälle som utifrån ses som både korrupt och odemokratiskt. Det blir inte heller jämlika förhållanden för anställda, och diskrimineringslagens intentioner suddas så sakteliga ut i korridorerna. 
Förutsatt att det goda alltid vinner över det onda, så blir det spännande att se hur väljare, medarbetare och medborgare hanterar hårda fakta när sanningen så småningom kommer fram.
Ett flertal politiker och tjänstemän i sina respektive kommunala uppdrag och anställningar borde rannsaka sina samveten, och även de fundera på alternativa sysslor när den dagen är kommen. Att en person med narcissistiskt drag dock inte kommer acceptera verkligheten är ingen nyhet, den lever sannolikt vidare i tron på det är de andra som har fel. 
Så den stora frågan är, hur ska en kommun hantera narcissism i kombination med nepotism och patriarkat? Går det att fortsätta på inslagen väg i dessa tider? Svaret på dessa gåtor är obesvarade intill att de oberoende utredningarna är presenterade.
Modet att förändra det som går innehas av ett stort antal personer, men möjligheten begränsas av det korrupta inbyggda systemet som baseras mer på vem man har kopplingar till, än till de logiska resonemang baserade på evidens och grundade i demokratiska processer som borde vara det naturliga. Att förstå skillnaden mellan dessa två motsatser är viktigt i resonemanget. En förkortad version av Sinnesrobönen, som skrevs av teologen R. Niebuhr år 1926, får avsluta dessa tankar kring kommunalt styre anno 2022. ”Gud, ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra, mod att förändra det jag kan och förstånd att inse skillnaden."

Overksam samhällsmedborgare