Klockan slår 10.35 och om världen hade varit en vacker plats hade det varit den 1 april. Solen hade skinit utomhus såsom den gör, men inomhus hade det inte varit regn, såsom det är.
Om världen hade varit en vacker plats hade jag den 11 september 2022 tagit vara på min demokratiska rättighet och gått och röstat. Jag hade haft förtroende för att människor som inte arbetar som anställda av Piteå kommun, hade varit villiga att lära sig mer om hur det är att vara det, när de kliver in i en roll som påverkar alla som är det.
Om världen hade varit en vacker plats hade dessa personer velat att vi anställda skulle ha en kommunchef som är kompetent, intelligent och driven. En som har kunskap i sakfrågor, men som också har förmågan att se helheten. En chef som är pålitlig, både i det han säger och i det han gör, men också i hur andra ser honom. Men framför allt hade de velat att vi skulle ha en chef som oavsett hur mycket han har på jobbet, alltid tar sig tid att stanna och fråga hur hans anställda mår.
En som hade sett den som inte syns, och som hade lyssnat på den som inte hörs. En person som har hjärtat på rätt plats och som vet att det också är vad som är viktigast. De hade velat att vi skulle ha Andreas Lind.
Om världen hade varit en vacker plats hade det varit den 1 april. Istället är det den 8 och aldrig har den känts så ful.