Enligt en rapport från EU:s narkotikabyrå EMCDAA framgår det att Sverige placerade sig högst i listan över narkotikadödlighet per capita i EU 2018. I EU ligger genomsnittet av dödsfall på grund av narkotika på 22,3 människor per miljon invånare till skillnad Sveriges 81 – vi ligger alltså ungefär fyra gånger över snittet vilket är hårresande. Det rimmar illa med narrativet om den utopiska folhemsdrömmen.
För att parafrasera Hanif Bali så ”är den svenska narkotikapolitiken den sista bastionen alla politiska läger fortfarande delar”. I vårt avlånga land har vi en väldigt moralistisk syn på det hela. Om man knarkar är man dum och om man är dum ska man straffas så att man kommer ihåg att det är fel att vara dum.
Vi har byggt ett Frankensteins monster. Tack vare vår väldigt breda offentlighetsprincip innebär det enorma svårigheter att få jobb om du har ett dubiöst belastningsregister. Lägg därtill kostnaderna för provtagning om man önskar behålla körkortet. I mitt fall handlar det i runda slängar om 50 000 i kostnad för en observationsperiod på 12 månader. Det är en ekvation som är svår att få ihop när man per automatik blir en paria för arbetsmarknaden om man råkar vara med i ovan nämnda register.
Ni på PT har onekligen en fäbless för att rapportera om vartenda litet ringa narkotikabrott som begås. Jag har länge gått och funderat på just varför det är så viktigt att rapportera om. Har det ett oumbärligt nyhetsvärde eller är det bara ett enkelt sätt att fylla utrymme? Hade det inte varit mer intressant att försöka att anlägga ett helhetligt grepp kring denna fråga?
Less på att sitta i skamvrån
SVAR DIREKT
Vår uppgift som lokaltidning är att bevaka det som händer i Pite älvdal. En del i det är åtal, domar och strafförelägganden, en grundläggande del av samhället och hur det fungerar. Det finns ett allmänintresse och en relevans i att ge läsarna en inblick i det för att de ska vara informerade om vad som händer i lokalsamhället. Därför berättar vi om enskilda narkotikadomar, men du har absolut rätt i att vi också behöver se de större perspektiven och skriva om dem. Det gör vi till viss del i vår journalistik, men vi kan absolut bli bättre på att skriva mer och mer fördjupande om ämnet.
Mari Gustafsson
Ansvarig utgivare PT