Jag är ledsen, frustrerad, arg och uppgiven över landets sjukvård under denna pandemi.
Ledsen över att alla inte verkar ha samma rätt till sjukvård och att svåra sjukdomar kanske eventuellt inte hinner upptäckas i tid. Frustrerad över att det blir oförsvarligt långa kötider och att covidsjuka har företrädesrätt i kön.
Jag blir arg över att ingenting görs för att förbättra sjukvården eller för att förbättra för sjukvårdspersonalen. Jag är också uppgiven för att jag tror att ingenting kommer att bli annorlunda, när pandemin väl är över.