De två världskrigen och det amerikanska inbördeskriget på 1800-talet visade att den industriella kapaciteten bakom fronten är vad som i slutändan avgör hur krigen slutar.
Den tekniska utvecklingen forceras under krigen: Något förenklat kan man säga att på 1800-talet blev kulsprutan en vinnaridé. I första världskriget utvecklades artilleriet, vilket balanserades av något så primitivt som handgrävda skyttegravar. I andra världskriget skiftade kampen till stridsvagnar, flyg och fartyg. I senare fallet inte bara örlogsfartyg utan i lika hög grad lastfartyg, som fraktade förnödenheter till såväl trupper som civila. I båda världskrigen blev USA:s överlägsna industriella kapacitet avgörande.
I Ukraina satsade Putin på flyg och stridsvagnar, men de bekämpades med nya vapensystem, så de kunde inte behärska slagfältet som förr. Han fick skifta till artilleri, skyttegravar och minor som under första världskriget. Men han hade en arsenal av ny teknik: Dyra kryssningsrobotar och överljudsmissiler samt billiga drönare, så att han kunde anfalla mål i hela Ukraina, såväl militära som civila, ex.vis elnätet, vatten- och avloppsverk, etc. i avsikt att undergräva stridsviljan och försörjningen till fronten.
Ukraina har nu visat att de också byggt upp kunnande och kapacitet för ny teknik. Med olika typer av drönare kan de slå mot mål långt inne i Ryssland, förutom flygfält även järnvägsknutar, broar, industrier, etc. Det gör kriget mer smärtsamt för folket och dyrare för ryska staten.
Jag tror att kriget kommer att skifta över mot en kamp mellan drönare. Ukraina bygger upp sitt sortiment av typer med olika nivå på kompetens och sin produktionskapacitet. De kommer att produceras i samma antal som bilar i en bilfabrik.
Vi får snart se intelligenta drönare som jagar dumma drönare. Den vinner som gör flest drönare. En ny sorts krig.