Drivmedelsförsörjning i kris och krig

Piteå är en av de depåorter som försörjer hela Sveriges behov av drivmedel till både transporter och reservaggregat. Företrädare för Drivkraft Sverige vill se en nationell samordning för att undvika 290 olika lokala lösningar för landets drivmedelsförsörjning.

Nationell samordning leder till att kommuner, län, civilområden, sektorsmyndigheter samt drivmedelsbolag kan etablera tydliga rutiner vid en drivmedelsstörning, skriver företrädare för Drivkraft Sverige.

Nationell samordning leder till att kommuner, län, civilområden, sektorsmyndigheter samt drivmedelsbolag kan etablera tydliga rutiner vid en drivmedelsstörning, skriver företrädare för Drivkraft Sverige.

Foto: Fredrik Persson

Insändare2023-08-15 21:30
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Kriget i Ukraina har aktualiserat beredskapsfrågan hos många aktörer som arbetar med totalförsvaret. Försvarsmakten och andra aktörer som bedriver samhällsviktig verksamhet betonar betydelsen av en robust drivmedelsförsörjning för att samhället ska fungera i kris och krig. Vi måste dock ha en förståelse för hur drivmedelskedjan är uppbyggd för att kunna skapa en sammanhållen beredskap med en tydlig prioritering.

Piteå är en av 21 depåorter som försörjer hela Sveriges behov av drivmedel till både transporter och reservaggregat. Sett ur ett lokalt eller regionalt perspektiv är det viktigt att förstå att drivmedelsförsörjningen är del av ett nationellt system. Depåorterna ingår i en nationell depåinfrastruktur och försörjningsområdena måste därför samordnas med såväl det militära som civila försvaret, då dessa sträcker sig över kommun- och länsgränser. Lokala beslut kan därmed äventyra Sveriges beredskap och trygghet.

Tidigare ingick drivmedelsförsörjningen inom det ekonomiska försvaret, idag ingår det i det militära och civila försvarat vilket skapar otydlighet. För att undvika 290 olika lokala lösningar och skapa resurseffektivitet bör drivmedelsförsörjningen ha en nationell planering och samordning.

Samtidigt är det viktigt att den nationella planen och samordningen sker i nära dialog med samtliga aktörer; myndigheter, näringsliv, länsstyrelser och kommuner. En nationell behovsbild och prioritering bör tas fram med ett bottom-up perspektiv där Energimyndigheten är samordnande. Drivmedelsaktörerna kan utifrån behovsbilden genomföra försörjningsanalyser för att identifiera förmåga och eventuella behov, exempelvis depåer som utgör riksintressen samt förstärkningar inom reservkraftkapaciteten. Förmågebedömningen kommer också behöva ta höjd för Sveriges roll inom Nato.

Nationell samordning leder till att kommuner, län, civilområden, sektorsmyndigheter samt drivmedelsbolag kan etablera tydliga rutiner vid en drivmedelsstörning. Om Sverige säkrar ett robust civilt och militärt försvar så kan detta även stödja fredstida lokala och regionala kriser. Kommuner har redan många ansvarsområden inom totalförsvaret utöver den dagliga kommunala hanteringen så låt oss i dialog skapa ett robust och resurseffektivt samhälle som även fungerar i en kris- eller krigssituation.