Dråpslag mot skogsbruket i Norrbotten måste undvikas

Ett skogsland som Sverige kan inte ha lagstiftning som omöjliggör ett meningsfullt skogsbruk under fyra månader och allvarligt försvårar det resten av året.

"Regeringen, som har makten att ändra förordningen, måste omedelbart ta sitt ansvar och undvika att försätta den svenska skogsnäringen i kris", skriver debattörerna. (Arkivbild)

"Regeringen, som har makten att ändra förordningen, måste omedelbart ta sitt ansvar och undvika att försätta den svenska skogsnäringen i kris", skriver debattörerna. (Arkivbild)

Foto: Fredrik Sandberg / TT

Insändare2022-02-28 15:00
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Ändå är det konsekvensen av den svenska överimplementeringen av EU:s fågel- och livsmiljödirektiv i artskyddsförordningen. 

Regeringen, som har makten att ändra förordningen, måste omedelbart ta sitt ansvar och undvika att försätta den svenska skogsnäringen i kris.

Den tolkning av artskyddsförordningen som Skogsstyrelsen nyligen presenterade innebär ett skydd för varje enskild fågel i stället för ett skydd på artnivå. Det senare är det som direktiven kräver. Blotta förekomsten av vanliga, icke fridlysta arter kan nu hindra en avverkning. Normala skogsskötselåtgärder kommer knappast att vara möjliga under häckningsperioden.

Skogsstyrelsens generaldirektör, Herman Sundqvist, inser (SvD debatt 17/2) problemen som den nya striktare tolkningen skapar, både för skogsbruket och förtroendet för naturvården. 

Vi delar problembilden. Det är inte rimligt att stoppa skogsbruket fyra till sex månader per år. Det skulle inte enbart innebära stora kostnader för skogsnäringen men även resultera i stora samhällsekonomiska kostnader såsom förlorade jobb och investeringar som inte blir av. Landsorten i Sverige skulle drabbas hårt.

Skogsindustrin exporterar sågade trävaror, massa och papper för omkring 145 miljarder kronor per år. Det är ingen överdrift att Sveriges handelsbalans skulle vända till ett underskott om virkesflödet upphör en stor del av året och försvåras betydligt under resten av året. Över 300 000 skogsägare och långt fler än 100 000 personer som jobbar inom skogsnäringen riskerar att bli direkt drabbade.

Här i Norrbotten står skogsnäringen för sex procent av regionens förädlingsvärde och sysselsätter fem procent av befolkningen. Denna del av befolkningen står i sin tur för fem procent av skatteintäkterna till kommuner och region. Intäkter som till exempel räcker till att bekosta över 1600 jobb inom vård, skola och omsorg.

Förhoppningsvis får förnuftets röst råda. Regeringen har makt att ändra förordningen och undvika att försätta hela skogsnäringen – och stora delar av Sverige – i kris.

Låt reglerna följa ordalydelsen i fågeldirektivet och ta bort den svenska överimplementeringen.

Klargör att de nationella fridlysningsbestämmelserna inte gäller pågående markanvändning och återställ reglerna som de var innan direktiven implementerades.’

Ge markägare en tydlig rätt till ersättning för intrång när pågående markanvändning avsevärt försvåras. Idag måste markägare själva stämma staten för att ta vara på sin rätt vilket gör det dyrt och komplicerat för familjeskogsbruket att ta vara på sin rätt.

Att den nuvarande lydelsen av artskyddsförordningen leder till orimliga och oacceptabla konsekvenser bör vara tydligt för alla. Förordningen måste ändras så snart som möjligt. Med våren i raskt antågande hoppas vi att regeringen prioriterar en rimlig artskyddsförordning, innan skogsnäringen och landsbygden orsakas verklig skada.

Viveka Beckeman, vd Skogsindustrierna
Ulf Larsson, vd och koncernchef SCA
Per Swärd, vd Smurfit Kappa Piteå
Torgny Hardselius, styrelseordförande Norra Skog
Nils-Olov Lindfors, regionråd Region Norrbotten