Insändare: Det tär på mig när människor lider

Jag har svårt att se godheten ibland, jag har svårt att se bortom hemskheterna. Däremot så är jag full av hopp och glädje. Det sker naturligt när man ser ens syskonbarn bli förundrad över någonting så simpelt som färgade ljusslingor. Jag tror verkligen att problemet sker i hur vi får se världen. Jag kan knappt minnas då nyheterna slutade med en positiv kraft. Det tär på mig när människor lider, våldtas och dödas. Jag tror de flesta lider som jag gör, lider med de människor vars röst har blivit stampad på. 

Jag har haft turen att växa upp i ett nyktert hem, där det inte fanns några berusade föräldrar. Inga påverkade syskon eller släktingar, inga obehagliga moment där jag som barn måste vara förälder. Jag har haft den turen att skonas från sådant. Men varje år och varje dag så påverkas samhället, barn, syskon, föräldrar och släktingar av droger i alla dess former.

Den pessimistiska personen inom mig, vet att ingen egentligen kommer lyssna på vad jag skriver. De kommer dricka eller knarka lika mycket i morgon som i dag. Jag förstår också att det är simpelt för mig, en främling i att läxa upp andra människor om hur dom ska bete sig och leva sitt liv. Jag är inte emot att människor använder sin fria vilja till att göra saker, men försök att tänka på hur ditt agerande påverkar alla omkring dig. Detta tycker jag gäller det mesta i livet och jag hoppas att framtiden finns för alla. Men speciellt för barnen som snart måste vara förälder igen.