Så har då Sveriges riksdag efter en process som följer alla kända demokratiska principer äntligen utsett den person som ska inneha titeln talman. Ett förfarande som vi ska vara stolta över. Det handlar ju trots allt om Sveriges näst högsta ämbete.
Alla kandidater till posten har ju också granskats ur alla synvinklar. Här har svensk media gjort ett grundligt jobb! Skulle det finnas några lik i garderoben, så kan vi vara absolut säkra på att de grävande journalisterna hade kommit på det.
En fråga som då osökt dyker upp är hur processen vid tillsättandet av det högsta ämbetet, alltså kungen, ser ut ... Här finns ingen tillstymmelse överhuvudtaget till något som kan tillskrivas ett demokratiskt tillvägagångssätt. Nej, här är det vad som händer i sängkammaren som avgör vem som får posten som statschef!
Sedan är det också jättestora skillnader när det gäller granskningen från medias sida. Aldrig att man får höra en journalist ställa kritiska frågor till medlemmar i kungahuset. Här kryps det o fjäskas för glatta livet. Bara frågor som är godkända av hovet i förväg får ställas av journalisterna. Att "dua" någon från kungafamiljen anses väl närmast som ett majestätsbrott.
Att vi fortfarande har denna otidsenliga modell ännu en bit in i 2000-talet är en skamfläck för en modern demokrati. Vad som ändå inger en gnutta hopp är de strömningar som vi ser i de länder i Europa som också är monarkier, t.ex England, Spanien och Nederländerna där stödet för monarkin kraftigt minskar.
Erland Eriksson
Republikanska föreningen Norrbotten