Det är oroväckande att ingen vill ta ansvar för och förklara varför dövblinda i Piteå kommun behandlas på det sätt som nu görs. Relevanta frågor har ställts upprepade gånger till både politiker och tjänstemän som antingen hänvisar till någon annan eller gömmer sig bakom ”enskilt ärende”.
Kommunalråden slår ifrån sig, socialnämndens ordförande tycks ha gått i ide och socialchefen gömmer sig i stadshuset och skyller på handläggarna.
Tondövheten är anmärkningsvärd. Märker ni inte, politiker och tjänstemän, att en helig vrede stiger hos folket och att det kokar i bygden? Det är så skamligt att man finner knappt ord. Vad ska vi göra för att ni ska förstå? Gå man ur huse för att ni ska fatta att väljare och kommuninvånare inte accepterar att ni behandlar en medborgare med funktionshinder på detta sätt?
Låt oss påminna oss om att öppenhet och transparens är vad som kännetecknar en demokrati, inte tvärtom.
Jag tror de allra flesta i Piteå skulle vilja höra kommunalråden förklara vad det innebär att vara en MR-kommun (utöver att uppfylla lagens minimumkrav) för personer som är dövblinda. Rent allmänt förstås. Det vore också intressant att höra socialnämndens ordförande utveckla vilken politik som förs för dövblinda i Piteå kommun. Rent principiellt och allmänt hållet. Kommunalråden skulle kunna komplettera med hur man tänker kring att kommunens varumärke dras ner i smutsen med risk för att ingen längre vill flytta hit eller bo kvar för den delen. Man undrar ju om det är värt några ynka hundratusen i besparingar.
Man är även intresserad av att höra om Socialdemokraterna gick till val med att föra den politik för dövblinda som tycks gälla nu. På riktigt är det är en kärnfråga för oss som väljare, det kommer att påverka flera hur man tänker rösta nästa gång. Det parti som har en human och etisk linje får fler röster.
Vikten av egenmakt uttrycks i socialtjänstlagens portalparagraf som talar om att främja människors aktiva del tagande i samhällslivet. Socialchefen skulle kunna förklara hur dövblinda ska kunna ta tillvara på egna resurser och hur socialtjänsten tänker att hemtjänsten kan förstärka personers egenmakt. Det vore också intressant att höra hur man arbetar för att dövblinda ska kunna delta i samhällslivet utan möjlighet att kommunicera. Det hade varit intressant. Rent allmänt hållet naturligtvis.