Jag är en undersköterska som har jobbat åt Piteå kommun sedan tidigt 2000-tal, och man har ju sett förändringar och försämringar komma sakta, sakta. Det går inte att jämföra då och nu, men en sak vet vi alla, nu går vi på knäna överallt inom omsorgen i kommunen.
Läget var ansträngt, kunde kännas av redan åren innan covid-pandemin knackade på dörren. Redan där, innan, borde alla ansvariga, våra chefer, ha sett detta komma. Men känns ju som att det bara blundades för problemen med personalbrist och vår arbetsmiljö redan då. Det sopades under mattan på kort sikt och släckte de mesta akuta situationerna och problemen, men var ingen lösning på längre sikt.
Här står vi nu i januari 2023. Sjukskrivningarna ökar och ökar, man kan aldrig planera för enstaka semesterdagar, ibland vet man inte ens om man får vara ledig dom dagarna man är ledig på schemat. Allt detta på grund av extrem personal-/vikariebrist. Många av oss jobbar heltid och ofta lite till. Vi är inte tillräckligt med personal på golvet när vi blir sjuka, våra kollegor blir sjuka, att hitta vikarier kan man oftast bara drömma om. De få vikarier som finns, måste ju få återhämtning också. Vi vill ställa upp, men det är på bekostnad på vår egen hälsa.
Nu föreslår Piteå kommun att införa minst tre semesterperioder i år. Det är tyvärr ingen lösning alls. Vad vi behöver är fler kollegor, att öka grundbemanningen, höj våra löner, höj vår OB rejält och hållbara arbetsvillkor, då kommer vikarierna också vilja jobba och stanna kvar. Var rädd om er personal, för nu är det riktigt dåligt. Det ska inte vara mer lönsamt att jobba med maskiner än med människor inom vård/omsorg.
Sliten uska