Av Norrbottens cirka 250 000 invånare är omkring 30 procent pensionärer. En mycket stor del av dem bor i glesbygd som är på väg att utarmas på samhällsservice. Några av de viktigaste tillgångarna som butiker och möjligheten att tanka bilen har i många fall redan försvunnit.
De stora aktörerna som Coop och ICA har för länge sedan gett upp. Någon enstaka butik finns fortfarande kvar, men det är bara en tidsfråga när de bedömer att lönsamheteten är för låg.
Enskilda aktörer och byaföreningar har försökt att bygga upp mindre butiker. Tyvärr går det inte att få priser som är rimliga. Det fungerar inte med att enbart sälja snus och mjölk!
De som försökt sig på att starta obemannade butiker har redan fått ge upp.
Många av dessa glesbygdsbyar består av merparten pensionärer med relativt blygsamma pensioner. De har ägt sina bostäder under lång tid, lånen är betalda och de har en helt fungerande bostadsstandard.
Men utan fungerande samhällsservice så blir det till slut omöjligt att bo kvar. De som fortfarande kan köra bil eller har någon i byn som det går att samåka med till närmast större tätort för att handla det som vi alla behöver, mat, kläder med mera som inte kostar ”skjortan”.
Att handla i en liten närbutik i byn, om det finns en sådan så blir priset för matkassen 30-40 procent högre!
Några förslag till er politiker att driva vidare i Sveriges riksdag:
- Arbeta för att de stora grossistföretagen ger samma rabatter och priser till de små landsbygdsbutikerna.
- Inför ett transportstöd till grossister som leverera mat och bränsle till samma pris som för de större tätorterna.
- Ett transportstöd till de större butikerna som levererar matkassar till kunder i glesbygd där det helt saknas butiker, en gång per vecka. Samma pris som för kunder i närområdet.
Det finns säkert många fler åtgärder som ni kan driva för att Norrbottens landsbygd ska han en rimlig möjlighet att överleva. Det finns många anledningar till det, inte minst när det kommer till vår säkerhetspolitik.