Barn har rätt att växa upp i en trygg miljö, med föräldrar som finns där för dem, och som inte fastnat eller riskerar att fastna i ett beroende.
FN:s barnkonvention är dessutom den enda av konventionerna om de mänskliga rättigheterna som omnämner narkotika. Där står att barn ska skyddas från olaglig användning och handel med narkotika – men även att barnets bästa alltid ska beaktas och att varje barn har rätt till liv, överlevnad och utveckling.
Vi har därför tagit fram rapporten Cannabis ur ett barnperspektiv, som visar hur barn påverkas av egen användning, men även av deras föräldrars förhållningssätt.
För det finns all anledning att skydda barn och unga från användande av cannabis och annan narkotika, då skadeverkningarna är som störst under den tid som barns och ungas hjärnor är i utveckling. Barn påverkas även av föräldrars konsumtion – från graviditeten och genom barndomsåren – och konsekvenserna blir extra tydliga i länder med en liberal narkotikapolitik. I Kanada, som legaliserade cannabis 2018, använder drygt en fjärdedel av föräldrarna cannabis för så kallat rekreationsbruk. Med det följer en större tillgänglighet till cannabisprodukter i hemmet och fler fall av akuta förgiftningar bland små barn.
Vi har redan tillräckligt många barn som växer upp med föräldrar med riskbruk eller beroende av alkohol eller narkotika. Vårt fokus måste vara att minska konsumtionen i samhället, inte öka densamma – och då krävs det att vi tar ansvar som både individer och samhälle för att säkra barns rätt till en drogfri uppväxt. I rapporten lyfter vi några insatser som vi ser som avgörande för detta:
- Att barnets rättigheter, som är lag i Sverige, är vägledande i de beslut som tas inom narkotikapolitiken.
- Att stärka det förebyggande arbetet för barn och unga, men även hålla en politik som minskar föräldrars användning.
- Att både barn som föräldrar nås av de insatser de har rätt till när någon hamnar i ett beroende.
- Att hålla cannabisindustrin borta när politik som påverkar barns rättigheter och människors hälsa ska formas.
Peter Moilanen, Narkotikapolitiskt Center och Annica Bergström, Föräldrar Mot Narkotika