Kanske är det ett resultat av en allt mognare offentlighet, en rörelse bort från ett "svart eller vitt" och "allt eller inget" sätt att tänka, mot ett mer mångfacetterat tankemönster. Ja, det finns religiösa beväpnade konflikter. Och ja, religion kan vara ett redskap i skapandet av ondska. Men religion kan också ha helande och läkande egenskaper och vara en positiv kraft.
För mig har religion alltid varit ett frivilligt val, men ändå har kristna värderingar och normer på olika sätt ingraverats i min kultur och format mina egna preferenser. Sverige är en sekulariserad nation, kyrkan separerade från staten den 1 januari 2000. Ändå bär jag, och många andra svenskar med mig, på det kristna arvet. Jag döptes och konfirmerades i kyrkan, gifte mig i kyrkan, jag går minst en gång i månaden på mässa i kyrkan, och jag lät nyss döpa min egna son i kyrkan. Med mindre att dessa är egna autonoma val, förväntas de ändå på något sett av samhället.
Det har blivit mer som kulturella handlingar än religiösa. ”True religion is real living; living with all one’s soul, with all one’s goodness and righteousness”, sa Albert Einstein. Och jag tror att det är sant. Sätter man fanaticism och politik åt sidan är religion i sin nakna, barskrapade form en kraft för det goda. Om vi studerar Bibeln bildligt istället för bokstavligt finns det mycket visdom, hopp och positivitet att hämta. Det är som Karen Armstrong sa: ”like art, religion is an imaginative and creative effort to find a meaning and value in human life.” Jag har funnit att min egna abstrakta konst är ett uttryck för detta. Konstterapi är lika mycket ett sätt att hantera livets berg- och dalbana som det är terapeutisk läkning, och jag tror att religion spelar en roll även här.
Moderskapet har inneburit en livsförändring för mig, och mitt liv har tagit en positiv sväng till det bättre. Ett skifte av fokus har skett bort från mig själv och mitt ego, ett hälsosamt ansvar att ta hand om någon annan. När jag tar med mitt barn till barn- och vuxengrupper anordnade av svenska kyrkan möts vi av en fri och öppen plats där både stora och små kan socialisera. Det finns inga påtryckningar, inga ritualer. Det närmaste vi kommer att utföra religiösa riter är att vi sjunger sånger med kristna budskap och att vi talar kort om bibliska passager för barnen
Jag tycker om att hålla det så; enkelt, så att min son kan växa upp som en fri tänkare. Så att han kan få göra sina egna val. Och att han, förhoppningsvis, ser den positiva och icke-inkriminerande kraften i religionen.