Det är naturligtvis smickrande för oss Pitebor. Det finns dock mindre smickrande egenskaper hos oss som bott i Piteå sedan barnsben.
Vi kan faktiskt vara ganska skrytsamma. Vi tycker att inget är bättre än att bo och leva i vår egen lilla stad och vi tvekar inte att berätta om det för andra, både högt och brett!
Vi är också oss själva nog. Vi behöver inget nytt umgänge eller nya vänner. Vi klarar oss så bra som det är med de som vi redan umgås med. Stackars nyinflyttade säger jag bara.
Vi är inte heller särskilt artiga. Vi kan väldigt lite om vett och etikett. Vi klär oss ganska lumpigt och går omkring på stan i arbetsbyxor och Helly-Hansen-kläder. Kepsen är också ett oskiljaktigt plagg. Hur många tar av den från huvudet när de sitter på en restaurang och äter mat?
Det sitter också i ryggmärgen att inte per automatik göra det som våra chefer säger till oss. Som Pitebo gör man vad man själv tycker är bäst. Ingen ska komma här och säga åt mig vad jag ska göra! Och så ska det vara rättvist och lika. Ingen ska tro att han eller hon är förmer än någon annan!
Till sist så gynnar vi våra egna. Om en Pitebo och en inflyttad har sökt samma jobb, prioriteras Pitebon, särskilt om det är någon bekant eller bekantas bekant som vi har lite koll på!
Kanske har jag överdrivit min beskrivning av Piteandan och Pitebon, men nog finns det rätt många uns av sanning i min beskrivning. Vi behöver faktiskt skärpa till oss i mångt och mycket. Tack för ordet!