Socialdemokratins fixering vid "alliansfriheten" har lett till att partiet nästan aldrig nämner Hjalmar Brantings budskap att "demokratin är freden". Branting var internationalist och var Sveriges förste store europapolitiker. Genom inträdet i Nationernas förbund 1920 – mot högerns och vänstersocialisterna protester – gick Sverige uttryckligen från alliansfrihet till kollektiv säkerhet. Det är beklämmande att Stefan Löfven gång på gång bluffat om att Sverige varit alliansfritt i över 200 år. Han verkar ha förläst sig på Bernadottevurmande konservativa historiker. Hur länge dröjer det innan partiet söker ge Branting rättvisa?
Kollektiv säkerhet kan fungera i alla lägen, medan alliansfrihet är partiell. Den slutar i samma ögonblick som det neutrala landet angrips.