Höstterminen 2002 började jag i sjunde klass i grundsärskolan i Piteå. Detta trots att utredningarna som gjordes några år innan på mig visar att jag inte var i behov av att gå där. Jag blev alltså som många andra felaktigt särskoleplacerad.
Men det är inte bara jag som råkat ut för denna typ av behandling. Det finns flertalet ärenden gällande barn som fel diagnostiserats med det som då kallades utvecklingsstörning. I dag heter det intellektuell funktionsnedsättning. Att detta skett känner vi till genom en del domstolsbeslut, samt genom nyhetsrapportering av bland annat Sveriges Television.
Gällande detta ämne fins det väldigt många olika ärenden jag skulle kunna beskriva. Men jag ska hålla mig från att göra det. Delvis på grund av att det inte får plats. Men också av respekt för enskilda individer som felplacerats i särskolan och som vill förbli anonyma.
Att bli felplacerad i särskolan är en kränkning med enorma konsekvenser för individen. Min kommuns agerande har för min del lett till att mått väldigt dåligt i flera år. Utöver det är jag ekonomiskt ruinerad och har ytterst få möjligheter att få in min fot på arbetsmarknaden. Men jag har i varje fall haft lite tur. Jag är nämligen diagnostiserad vilket betyder att jag kunde gå på aktivitetsersättning och läsa in högskolebehörigheten. Men har man varit felplacerad i särskolan utan att ha en diagnos som gör en berättigad till aktivitetsersättning, då har man varit tvungen att låna pengar. Detta är inte rättvist. Ingen ska behöva ta lån för en grundskole, samt gymnasieutbildning som skolans huvudman förstörde för en.
Man ska inte behöva föra talan mot sin skolas huvudman på grund av att de förstört ens utbildning. Jag menar att det ligger på riksdagens ledamöter att lösa detta. Regeringen borde avskriva de csn-lån som felplacerade personer tagit för att kunna läsa upp betygen. Man borde också ge universal basinkomst till samma grupp så att de kan läsa in högskolebehörigheten om de inte redan gjort det.
Utöver detta borde samtliga i den här gruppen tilldelas en ersättning för den skada som åsamkats dem. Avslutningsvis menar jag att det utöver nämnda åtgärder måste införas ett system som fångar upp och hjälper de elever som råkar ut för motsvarande saker i framtiden.