Demenssjukdom räknas till en av våra stora folksjukdomar och allt fler yngre personer drabbas. I dag lever cirka 10 000–15 000 personer i Sverige under 65 år med en demenssjukdom. Människor som drabbas av demenssjukdom är en växande grupp som beräknas ha fördubblats år 2050.
Att leva med demens medför att de egna förmågorna successivt försvinner. Vardagliga göromål såsom att kunna orientera sig i sin närmiljö, laga mat, klä på sig, sköta sin hygien och föra en konversation, är några exempel på de funktioner som successivt försämras.
Yngre med demens är en bortglömd grupp och de insatser som riktas till yngre med demenssjukdom och dess anhöriga är långt ifrån tillräckliga. Personlig assistans i hemmet är en insats som är en stor hjälp för den som drabbats av demens. Myndigheterna har dock blivit allt hårdare i sin bedömning, vilket medför att en stor grupp människor inte får den hjälp och det stöd de är i behov av. De anhöriga tvingas se sin livskamrat eller förälder insjukna i demens, samtidigt som de tvingas bära ett tungt ansvar för den drabbade.
Denna roll som ”informella vårdare” innebär stora påfrestningar för familjen med försämrad ekonomi samt psykiska och fysiska konsekvenser. Enligt Björn Ekman vid Lunds universitet, motsvarar värdet av de informella vårdarnas insatser 152 miljarder kronor.
Kommunerna erbjuder idag yngre med demenssjukdom insatser som är anpassade efter äldreomsorgens verksamheter, såsom äldreboende och dagverksamhet. Att bortse från de yngre med demenssjukdoms specifika behov och intressen anser vi är en kränkning. Kommunerna behöver höja sin kompetens samt stärka beredskapen för att kunna möta denna idag växande och bortglömda samt rättslösa grupp.
Ivo, Inspektionen för vård och omsorg, konstaterar i två rapporter att kommuner gällande LSS i vissa fall saknar en god sakkunskap inom funktionsnedsättningsområdet bland såväl ledning som personal. Kommunernas riktlinjer för myndighetsutövning för denna grupp är anpassad efter kommunens budget och inte efter gällande lag.
Med anledning av ovanstående kräver vi att regeringen ger Ivo i uppdrag att granska kommunernas kompetens och se över vilka insatser som idag finns för denna utsatta grupp.