Enbart cirka en tredjedel av Sveriges befolkning har förtroende för dagspressen, och så har det varit under lång tid, medan siffran för TV och radio är cirka två tredjedelar. Med tanke på att merparten av dagspressen ägs av ett par stenrika aktörer, Bonnier och Schibstedt, varav en är släkt med Wallenberg, som är en av Europas mäktigaste industrifamiljer, och den andra delvis av världen största banker, så blir situationen mycket bekymmersam.
Dagspressen skall vara huvudpelaren i demokratin, men med så lågt förtroende och ägarnas uppenbara särintressen, fungerar inte dess samhällsuppdrag. Därför borde dagspressen nationaliseras. Sverige behöver djupgående och oberoende journalistik, och högkvalitativt innehåll, som speglar samhället från olika perspektiv. Dessa tidningar ska vara heltäckande, granskande, ifrågasättande, utredande, visionerande och folkbildande. Tidningarna ska drivas av erfarna journalister som kan sitt arbete, vara icke-vinstgivande och vara fria från reklam.
Varför är detta förslag så viktigt? Jo, eftersom dagspressen har en mycket stor inverkan på vad som diskuteras i samhället, vad människor tycker och säger, vad som politiskt prioriteras, och medborgarnas bildningsnivå. Detta påverkar hela vårt demokratiska system och samhällsutvecklingen.
Sverige har helt enkelt inte råd med nuvarande dysfunktionella dagspress, som fördummar och förvillar befolkningen. Ur ett nationalekonomiskt perspektiv är det ytterst lönsamt att nationalisera och utveckla dagspressen. Men en nationalisering av dagspressen måste också innebära att staten på inget sätt får lägga sig i innehållet.