Bland de största motståndarna till den politiska utvecklingen var hovet och monarkins företrädare. I dag, ett sekel senare har kungen fortfarande kvar en del av makten, till exempel innehar han ämbetet som statschef, men också en del andra politiska uppgifter. Han är bland annat ordförande vid utrikesnämndens sammanträden.
Nu är det dags att skriva nya sidor i historieböckerna. Sidor som beskriver slutet på en epok med ett statsskick där den främste företrädaren tillsätts genom arv. Slutet på en tid av dyrkande och underdånighet och ett fjäskande gentemot kungahusets medlemmar.
Vilhelm Moberg, en av demokratins främsta förkämpar har förmodligen vänt sig ett antal gånger i sin grav när spektaklet grasserat som värst. Att familjen Bernadotte under så lång tid fått leva i sin sagovärld och låta svenska skattebetalare stå för notan är fullständigt sanslöst.
Om vi nu vill fortsätta att slå oss för bröstet och hävda att demokratin är okränkbar, måste vi bort från detta förlegade system. Vi borde kunna inspireras av våra nordiska grannar, Island och Finland där statschefen väljs genom fria direkta val. Ett långt mer demokratiskt sätt att tillsätta landets högsta ämbete än genom det system vi har i Sverige i dag.