Att påstå att senaste veckan inte varit intensiv, turbulent och allt annat än utan frustrationer vore ett skämt. Det har varit en vecka som lär stanna i minnet som den värsta veckan för min del sen jag gick med i (S) i december 2017.
På något sätt så tar jag dock med mig alla veckans händelser som en lärdom. Man ska och måste stå upp för det man tror på, för det som är rätt och mot det som är orättvisor. Allt annat är för mig personligen oacceptabelt.
Jag kommer aldrig sluta vara jag, men inte vill jag offra mer tid och energi på debatterna eller konflikterna. Har sagt mitt både internt och externt, ja och jag står för det.
Om andra har en annan bild, sanning och version av veckans händelser, så får det helt enkelt stå för dem. Det är också de som får göra upp med sitt samvete om de kan stå för det som skrivits, sagts och gjorts. Jag kan i slutänden bara ta ansvar för mig och mitt, där kommer jag stå stabilt och rakt.
Jag kommer kunna kliva upp i morgon, se mig i spegeln och känna mig stolt över att jag är den jag är, med värderingarna och mitt samvete intakt.
Är man störst betyder inte det att man alltid är bäst och är man stor måste man vara snäll och ödmjuk. Att ha en framfart internt och externt som skadar människor och rent av försämrar levnadsvillkor både i det privata och på arbetsmarknaden, det är varken att vara snäll eller speciellt ödmjuk.
Sen får vi aldrig på vägen glömma att man är förtroendevald, där det är just förtroende som är kärnan.
Jag står fast vid min åsikt att ”kulturen” inom S i Piteå är osund, att socialdemokraterna både i Piteå, regionalt och nationellt har en hel del som man behöver jobba med, och jag hoppas verkligen att man inser det innan det är för sent.
Partiets situation i Piteå och till exempel den politik som bedrivs i Luleå, Försäkringskassans inhumana bemötande och behandlande av människor samt också januariavtalets olika punkter som sorgligt nog är mer höger än vänster, oavsett vilken bild man i S vill måla upp, är tydliga bevis på det.
Som förebyggare, folkbildare och engagerad i sociala frågor i samhället, kan jag inte med handen på hjärtat säga att den politik som bedrivs i så många avseenden är en politik som jag kan stå upp för.
Ja, veckan har varit turbulent. Men nu blickar jag framåt och laddar om med ny energi där jag lägger mitt fokus på hösten;
På det drogförebyggande arbetet, för att vi skall få en bättre fungerande psykiatri. På att arbeta vidare för att utsatta människor skall få den hjälp, vård och det stöd som dem behöver.
För även om jag inte ingår i politikens inre kärnor och finrum om man nu väljer beskriva det så, så kommer politiken inte komma undan mitt engagemang, men nu står vi återigen på olika sidor.
För tror man för en sekund att jag nu går och blir tyst, icke-kritisk eller bekväm, då får man nog en chock till hösten!