REPLIK
Med anledning av artikeln "De mobiliserar för att rädda högstadiet igen" (26/2).
Elever med läs- och skrivsvårigheter, med autismpektrumtillstånd, med sociala svårigheter. Dessa elever får minskade möjligheter till stöd till följd av en orättvis resursfördelning inom kommunens grundskolor.
De resurser som skolorna i byarna har per elev innebär mångmiljonbelopp i resurser som avsätts för att komma elever till del baserat på deras folkbokföringsadress.
Det handlar inte om att Vidsels elever ”kostar lite mer” som föräldrarepresentanten och förre kommunpolitikern Robert Andersson väljer att uttrycka det i PT.
Det handlar om att kommunen avsätter mångdubbla resurser för vissa elevers undervisning helt utan att det finns behov som motiverar det.
Det betyder att elever som har behov av stöd inte kan få det i samma utsträckning som de annars skulle få.
Det betyder att lärartätheten är lägre för vissa elever för att den är högre för andra och så skulle vi kunna ha det om det fanns behov hos nämnda elevgrupp som motiverade det. Det finns det inte.
Principen om stöd efter behov jämför Robert Andersson med att dra skidspår. Att få adekvat resurstilldelning baserat på behov kan avgöra en ung människas hela livschanser.
Att blanda ihop det med att dra skidspår ideellt är att slå varenda elev inom kommunens gränser i ansiktet.
Vill Robert Andersson att kommunen ska bygga ett badhus, en bowlinghall och finansiera dragningen av skidspår i Vidsel? Ja, låt oss då diskutera de frågorna.
Men när det kommer till att fördela resurser i skolan måste alla våra elevers bästa vara i fokus, inte bara några få baserat på deras folkbokföringsadresser. Sluta slå kommunens elever i ansiktet, Robert Andersson!