Jag tittar ut genom fönstret
Det regnar och är ganska grått
Så är det även i samhället
Det är så mycket vi inte förstått
Klyftor som växer mellan fattig och rik
Sverige blir sig aldrig lik’
Man sparar på skola och omsorg
Medan de styrande sitter likt i en borg
Och skor sig med arvoden, löner
Hör ej de fattigas böner
Nej, blott rådet kämpa på
Ät mer gröt så ska det väl gå
Och anställningar är inte längre trygg
Visselblåsare säga upp de är väl stygg
Och räknas som arbetsgivarovänliga
När de vill se förbättringar som är skäliga
Och minimilönerna vill arbetsgivare inte ta bort
Rasterna tycker man inte kan vara för kort
Och för mycket gäller
När verksamheten tillåter Inte konstigt om en del går hem och gråter
Nu måste vi alla hjälpas åt För att bekämpa oro och gråt
För att bekämpa de klyftor som växer
När ska vi börja göra våra läxor
Och förstå att vi måste se på det hela
Ty genom egoism kan allting fela
Och visst det kan vara svårt att förstå
Om man aldrig känt oro
Över hur det ska gå
Att få räkningar betalda
Och mat på sitt bord
Utan den erfarenheten
Inte mycket man förstod