Piteå kommun har många jättefina parker som vi kan vara stolta över. Det läggs ner ett otroligt arbete från parkavdelningen med parkchefen Ulrika Bohman i spetsen för att göra vår stad attraktiv. Vi har all anledning att vara både stolta och glada över våra oaser med blommor och grönytor.
Därför får jag en bekymmersam rynka i pannan när jag möts av ett antal artiklar om vår parkchef. Det finns anledning att reflektera över den mediala behandling som hon och vi läsare serveras.
Vanligtvis är det följande information vi som läsare får när media rapporterar om olika så kallade avslöjande, små eller stora, kommunala eller privata; man 25 år, man 62 år, man 42 år.
När det gäller artiklarna om parkchefen i Piteå så kommer frågan osökt: Kan det möjligen ligga en könslig skillnad i hur olika media behandlar män och kvinnor i sina "avslöjanden”. Direkt lämnas ut både namn och bild. Är det möjligen för att det är en kvinna det handlar om? Det är inte bara en artikel med namn och bild utan det dundras fram i artikel efter artikel. Rent bekymmersam hantering faktiskt.
Förekommer det felaktigheter, så är det givetvis bra att det kommer fram och belyses, men någon hejd får det faktiskt vara.
Märklig vinkling i alltihop är att företrädare för kommunen får det att låta som att detta ärende är enda anledningen till att det antagits reglemente för att slippa ev otydligheter i framtiden. Det borde ha funnits reglementen sedan tidigare, men de kanske inte varit så kända? Finns nog anledning här att fundera över hur man uttryckt sig.
Är det verkligen meningen att parkchefen ensam ska bära ansvaret, när ansvarsbiten är större än så, nämligen rent kommunalt. Kanske en ursäkt kan vara på sin plats till parkchefen.
Manligt kontra kvinnligt
SVAR DIREKT:
För det första vill jag poängtera att PT inte lägger någon värdering i parkchefen Ulrika Bohmans jobb för att göra Piteå attraktivt. Det finns flera insändarskribenter som lyft fram hennes och avdelningens arbete kring fina parker och planteringar. Vår granskning har handlat om andra aspekter av yrket.
När det gäller beslutet att namnpublicera i den här granskningen bygger det på ett flertal parametrar. Det handlar bland annat om att kommunens verksamhet baseras på skattebetalarnas pengar och därför finns det extra anledning att redovisa för Piteås invånare vad som händer med de pengarna. Det handlar också om en förtroendefråga mellan kommunen och medborgarna. Det finns därmed, enligt mig, ett allmänintresse och frågan berör många.
För att förstå vems handlingar som är av allmänintresse brukar jag bedöma det utifrån om personen är offentlig eller privat samt om den verkar i en offentlig och privat sfär. Här är personen offentlig i sin tjänst och vår rapportering bygger på hennes tjänst i offentlig sfär.
Ytterligare en sak som vägde in är att personen ifråga hade en chefsposition. Hon hade också ansvar gentemot de som arbetade under henne. Är man kommunal chef får man räkna med att bli granskad. De beröringspunkterna är lika vår Älvsbygranskning, där vi bland andra namngav kommunchefen Magnus Nordström som senare avgick.
Mitt resonemang och beslut hade sett precis likadant ut om chefen hade varit en man. Hade det däremot handlat om en medarbetare utan chefsansvar i någon kommunal verksamhet hade jag mest troligt inte namnpublicerat, vare sig det handlat om en man eller kvinna. Vi har även intervjuat högre (namngivna) chefer på kommunen i fråga, som även de medverkat med namn och bild.
Varje publicering och beslut står för sig, men när det gäller synpunkten om att namnpubliceringen inte enbart handlar om en artikel utan upprepas i den fortsatta publiceringen så blir mitt svar också att det känns givet att fortsätta berätta vem det handlar om.
På Piteå-Tidningen jobbar vi medvetet med genusfrågan. Vi har ett mål om att vara jämställda i vår rapportering. Att lika många kvinnor som män ska medverka i vår tidning. Det kan vi följa i varje enskild artikel från den skapas till publicering. Sedan vi påbörjade det arbetet har vi gjort stora framsteg och i nuläget ligger vi nära en jämställd rapportering varje vecka.
Men naturligtvis handlar en jämställd rapportering om mer än så. Det handlar om i vilka sammanhang kvinnor (och män) får synas och uttala sig. En mer komplex fråga än att räkna män och kvinnor. Däremot har jag aldrig fattat ett utgivarbeslut kring att namnge en person baserat på kön, utan där har helt andra parametrar spelat in.
Varje utgivarbeslut är unikt och jag har full respekt för att man inte håller med mig i mina resonemang.
Mari Gustafsson, ansvarig utgivare