Världshälsoorganisationen WHO har också utlyst 2020 till sjuksköterskans och barnmorskans år och slår fast att bristen på dessa viktiga professioner är ett hot mot den globala hälsan. Den här coronadrabbade våren är det viktigare än någonsin att lyfta betydelsen av det viktiga hälsofrämjande arbete som barnmorskor gör för landets alla kvinnor.
I Region Norrbotten bor ungefär 120 000 kvinnor i olika åldrar och de har sannolikt någon gång under livet träffat en barnmorska som hjälpt dem med preventivmedel, kanske på en ungdomsmottagning, som genomfört gynekologisk cellprovtagning, abort, eller stöttat dem under en graviditet, förlossning och eftervård. När klimakteriet inträffar fortsätter barnmorskan att ge stöd och hjälp. Det föddes cirka 2 500 barn förra året i Norrbotten som sannolikt tryggt kommit till världen under överinseende av en barnmorska. Barnmorskor är helt enkelt centrala för kvinnors sexuella och reproduktiva hälsa under hela livet och har genom historien varit en röst för kvinnans rätt till sin kropp.
Globalt bedömer WHO att det behövs ungefär nio miljoner fler sjuksköterskor och barnmorskor för att nå Agenda 2030-målet om god hälsa för alla. Vårdförbundet instämmer och menar att även Sverige behöver fler barnmorskor för att nå målet ”en barnmorska – en förlossning”.
WHO pekar ut fem områden där investeringar krävs för att förbättra sjukvården för alla:
Investera i fler sjuksköterskeledda eller barnmorskeledda kliniker och möjliggör för dem att arbeta med sin fulla potential.
Anställ fler specialistsjuksköterskor.
Gör barnmorskor och sjuksköterskor till centrala funktioner i primärvården.
Stöd sjuksköterskor och barnmorskor i deras hälsofrämjande och förebyggande arbete.
Investera i barnmorskors och sjuksköterskors ledarskap.
Vårdförbundet har drivit dessa frågor länge och kommer att fortsätta göra det, men vi kräver också bättre lön och arbetsvillkor.
Nu är allt fokus inställt på att bekämpa coronaviruset och dess effekter på människor, samhällsekonomin och vården. Men det kommer också en tid efter pandemin och då är det viktigt att de insatser vi gör under krisen inte skadar folkhälsan på längre sikt.
Vårdförbundet ser därför med oro på att vissa regioner ställer in screeningsverksamheten gällande gynekologiska cellprovsundersökningar, eller där tillgängligheten på ungdomsmottagningar försämras, vilket är särskilt illa när även gymnasieskolor håller stängt. Barnmorskor flyttas från förebyggande och hälsofrämjande verksamheter för att täcka upp brister i andra delar av vården. Det är viktigt att bevaka att inte denna radikala omprioritering av personalresurser får större negativa konsekvenser på sikt, särskilt som både historien och internationella erfarenheter lärt oss att kvinnors sexuella och reproduktiva hälsa är alltför lätt att prioritera bort.