Replik
Svar till insändaren med rubrik: ”Varför så fega om 15-timmarsbarnen?” i PT 20 april 2020.
Insändarskribenten U.P. ger uttryck för en förlegad och omsorgsfokuserad syn på förskolans uppdrag.
Sedan länge har vi, i Sverige, landat i att förskolan är det första steget i utbildningskedjan. Eftersom förskolan därför klassas som en skolform finns det en lagstadgad rättighet för alla barn, även barn till föräldrar som är arbetslösa eller föräldralediga, att delta i den undervisning som bedrivs där. Tanken med det är att alla barn oberoende av klasstillhörighet och föräldrarnas ekonomiska situation ska ha samma rätt till utbildning i det svenska samhället. Det bygger jämlikhet. Det bygger gemenskap. Det är första steget i att bygga kunskapsnationen Sverige.
Jag har den största respekt för att det är en ansträngd situation i landets skolor och förskolor och jag imponeras av den insats som personalen i dessa verksamheter gör i den svåra tid som är nu. Sjukfrånvaron är stor, vikarietillgången skral och en smittans framfart skapa stor oro. Blir sjukfrånvaron för stor, som en konsekvens av den rådande situationen och de rekommendationer som finns, då har huvudmän fått mandat att stänga verksamheter. De har inte fått mandat att sparka ut barnen till vissa grupper från den utbildning de har rätt till.
Piteås utbildningspolitiker förtjänar en eloge för hur de väljer att agera och jag hoppas att de fortsätter att rakryggade stå upp för den inslagna linjen. Det är inte bara det enda lagliga, det är också det som rätt och rättvist.