Det är tragiskt att Piteås politiker har tagit ett år att agera i dövblinda Evelina Lindbergs fall. Vi har hela tiden hävdat att politikerna kan styra förvaltningen att ge Evelina det stöd hon behöver – om den politiska viljan finns.
Politikens roll är att värna de mest utsatta. Trots detta har socialnämnden landat i förslaget om bara fyra timmars taktilt stöd per vecka – en siffra som verkar ha tagits fram utan tydlig grund och utan att se till Evelinas faktiska behov.
Att begränsa Evelinas stöd till fyra timmar i veckan visar att majoriteten med Socialdemokraterna och Centerpartiet ser kommunikation som en praktisk detalj snarare än en grundläggande rättighet för en person som är både döv och blind. Beslutet verkar mer handla om att minimera kostnader än om att säkra en värdig tillvaro för Evelina och andra dövblinda i kommunen. Hon har tidigare haft ett större stöd, som successivt dragits in.
Socialnämndens ordförande, Sven-Gösta Pettersson (S), hävdar att omsvängningen beror på nämndsinitiativet, men detta påstående är svårt att tro. Under året har Socialdemokraterna konsekvent ignorerat både massiv kritik och inbjudningar till dialog. Om man verkligen brytt sig om alla invånares rätt till ett värdigt liv, skulle förändringen ha kommit långt tidigare.
Piteå kommun säger sig sakna pengar för att öka stödet till dövblinda som Evelina. Men en enkel titt på kommunens budget visar att detta argument är svagt. De investerar i projekt som en maskinhall för 24 miljoner, en ny ishall för 46,5 miljoner, Vision LF för 82 miljoner, och ytterligare miljoner för danssalar, parker och konstgräsplaner. Dessa projekt kan ha sitt värde, men hur kan de prioriteras före grundläggande stödinsatser för någon som kämpar för sin rätt att kommunicera? Man behöver inte ens försena dessa satsningar – det skulle räcka att dra in en tjänst inom kommunledningsförvaltningen för att finansiera Evelinas tidigare stöd.
Det är tydligt att Socialdemokraternas prioriteringar visar var deras fokus ligger: på projekt som kan imponera på väljare, snarare än att säkerställa att de mest utsatta får den hjälp de behöver. Att kalla fyra timmars stöd "generöst" är att förlöjliga Evelinas faktiska behov. Rätten att leva ett värdigt liv borde inte behöva konkurrera med andra satsningar, hur bra dessa än må vara.
Steg ett i en kommun är att ge alla invånare lika rättigheter och möjligheter. Det mest oroande är att politikerna inte har undersökt om fyra timmar verkligen räcker för att hjälpa Evelina leva ett självständigt liv. Beslutet verkar handla om att visa att man "gör något," medan den faktiska effekten tycks vara sekundär.
Piteå kommun måste vakna upp och se förbi sin politiska agenda. Rätten att kommunicera och leva som andra är en grundläggande mänsklig rättighet, och det är skamligt att kommunen inte prioriterar detta över annat. Evelinas kamp visar att vi har en lång väg kvar innan Piteå verkligen kan kalla sig en inkluderande och rättvis kommun.
Nu när politiken har visat att beslut i frågan går att fatta kan man inte längre gömma sig bakom påståenden om att detta är en riksdagsfråga eller att Piteå kommun inte kan göra mer än andra kommuner – sådana argument hör hemma i papperskorgen.
Liberalerna kommer att fortsätta följa och driva detta vidare.
Thomas Söderström (L), gruppledare Liberalerna Luleå