Jag har följt PT:s artiklar och insändare och ser ett tydligt mönster; de som tidigare jobbat med, eller varit arbetsledare för Rolf stämmer upp i samma kör: Varför avskedar man Rolf? Vad är det fråga om? Är detta den väg Piteå församling nu ska gå; att hårdnackat vägra ändra ett tokigt, förhastat beslut? Att kyrkorådet och kyrkans ledning hänvisar till sekretessen är säkert formellt riktigt, men som medlem i Svenska kyrkan måste man ha rätt att reagera när magkänslan säger att här har nog inte alla infallsvinklar beaktats.
Kyrkoherden, som vill ”nyansera” bilden litet, menar att Rolf inte är avskedad. Detta är kvalificerat svammel alla vet att det är så här det går till när man vill bli av med någon. Man säger att man har kommit överens, pengar är inblandade, men i grunden är det givetvis en uppsägning, inget annat. En del säger: ”Ja, men kyrkan har i alla fall tagit väl hand om honom i 41 år”. Då säger jag: Ja, just det, då behöver han väl inte få en käftsmäll som tack efter alla dessa år, och detta bara ett par år före pensionen! Tänk på signalvärdet.
Jag litar på de människor som talar gott om Rolf, de som anser att han är en resurs med rätt arbetsledning. Jag sjunger i en av församlingens kyrkokörer, men jag vet inte om jag orkar fortsätta. En kyrka som beter sig på det här sättet gör mig illamående, men likt Stig-Roland är jag också äkta ledsen och skäms för kyrkans agerande mot en trogen medarbetare.
Det vore ytterst klädsamt om kyrkans ledning gör ett omtag, ber Rolf om förlåtelse och återanställer honom. En kyrka som kan bli en bättre arbetsgivare och erkänna misstag på ett ödmjukt sätt är precis vad som behövs i ett samhälle där så mycket handlar om regler, prestige och hårdhet.