Mellan 1997 och 2020 dog totalt 3167 personer i mesoteliom, en obotlig lungcancer orsakad av asbest. Det betyder att i genomsnitt dog ungefär 150 personer varje år i Sverige på grund av asbest. Det är en fruktansvärd siffra som visar på det allvarliga hotet som asbest utgör. Idag så hedrar vi dom döda på Worker's Memorial Day. En dag som symboliserar smärta, sorg och ett gemensamt löfte om att kämpa för bättre arbetsmiljöer. En dag som är viktigare än någonsin.
Siffrorna bakom dessa dödsfall är ännu mer skrämmande när man inser att de flesta av offren var arbetare som utsattes för asbest på arbetsplatsen vilket kunde ha förhindrats. Dessa människor borde ha skyddats av lagen och sin arbetsgivare, men istället utsattes de för en giftig substans som orsakade en obotlig sjukdom som tar livet av dem decennier senare.
Det är svårt att föreställa sig hur mycket smärta och lidande som asbestsjukdomar har orsakat för de drabbade och deras familjer. Att se någon lida av en obotlig sjukdom är en tung börda för alla inblandade och att veta att denna sjukdom orsakades av något som kunde ha förhindrats gör det hela ännu mer smärtsamt. I mitt jobb som ombudsman för byggnads handlägger jag varje månad flera asbestexponeringar. Senast så hade inte byggherren och arbetsgivaren bemödat sig att göra en inventering av farliga ämnen i huset som dom skickade in ovetandes arbetare i. Vilket kan liknas vid att skicka in en brandman i ett brinnande hus utan skyddskläder.
Det är dags att arbetsgivarna tar ansvar för sina anställdas hälsa och säkerhet på arbetsplatsen. Vi kan inte bara se på när människor fortsätter att dö på grund av asbestrelaterade sjukdomar. Tiden att agera är nu. Året är 2023 och asbest förbjöds 1982 och vi måste vara bättre än så här 41 år senare. Vad är man beredd att göra för att undvika dödsfallen? Jag hör inte svaret eller viljan från någon förutom LO. Man kan fråga sig om det hade varit en annan debatt om det var 3167 politiker som hade dött genom arbetet. Kanske då hade vi 41 år senare varit närmare en lösning.
Men idag kommer vi ihåg dom som dog på jobbet. Imorgon så kräver vi att debatten tas på allvar för en verklig förändring. För vi kan aldrig acceptera att det fortsätter dö 12 människor varje månad och ingen agerar. Skyldigheten föreligger att dessa arbetstagare inte dog förgäves och andra familjer inte behöver uppleva samma smärta.